Rub...riken... talar... Det är ... besökar rekord. owo 

Jag dör. Herrejävlar va chockad jag blev. 

16 unika besökare.

320 sidvisningar.

O

M

G

... 

Jag är i chock tillstånd just nu. 

...

P.S Inlägget ser ut som ett vinglas. x3

Jillian vaknade nästa morgon av att professor McGonagall, professor Snape och Flich knackade på sovsalens dörr. När hon öppnat dörren stod hon där, nästan förlamad av chock. 

"Miss Black, vi har fått information om att du varit ute igår natt i astronomitornet tillsammans med Draco Malfoy." sa McGonagall och tittade ner på henne. "Du får straffkommendering och förlorar 5 poäng för Slytherin." 

Jillian tappade hakan. "Vem?" sa hon lågt och stirrade från Snape till Flich till McGonagall. 

"Draco Malfoy bland annat." svarade Flich och log slugt. 

Jillian blev ännu mer chockad. Draco Malfoy? Vad i hela ...? 

"Men ..." sa Jillian och stirrade bedjande på McGonagall. "Jag måste ..." hon avslutade där och la till i tanken: Jag ska slå ihjäl honom när jag hittar honom ...

"Det finns inget att tillägga, Miss Black." sa McGonagall. 

McGonagall, Snape och Filch lämnade sällskapsrummet utan ett ord till och Jillian gick in i sovsalen igen. Hon slog sig ner på sängen med en tung suck. Det var svårt att förstå att Draco hade satt dit henne. Hon drog fram osynlighetsmanteln som låg under hennes säng och stirrade tomt på den medan hon drog sin hand över det silkeslena tyget.

När Jillian vid frukosten fick syn på de stora timglasen som visade elevhemmens poäng fick hon en enorm chock. Slyhterin ledde fortfarande. Gryffindor låg på allra sista plats! De hade förlorat etthundrafemtio poäng! Jillian trodde att hennes fem poäng hade gjort någon skillnad, men ingen lade ens märke till det. Alla Slytherinarna log och nästan firade att Gryffindor låg sist. 

Men Jillian tyckte ändå synd om Harry. Hon visste att det var dem som hade förlorat poängen. Ryktet spred sig snabbt och Harry Potter gick från att vara den populäraste och mest beundrade på skolan till att bli den mest hatade. Till och med Ravenclawarna och Hufflepuffarna vände sig emot honom, för de hade längtat efter att få se Slytherin förlora elevhemspokalen. Folk pekade finger åt honom och brydde sig inte om att sänka rösterna då de snackade skit om honom. 

Slytherinarna där emot applåderade när han gick förbi. De visslade och hurrade och vissa skrek: 

"Tack, Potter, det här borde du få betalt för!" 
Jillian kunde inte låta bli att stämma in i applåderna. De skulle ju vinna i år, och det var tack vare Potter. 

Hermione var inte lika hatad, men ingen pratade med henne längre heller. Hon hade slutat dra till sig all uppmärksamhet på lektionerna och höll för en gång skull tyst, vilket Jillian fann väldigt skönt, även om hon tyckte synd om henne. 

En morgon fick Jillian ett meddelande vid frukosten. 

       Er straffkommendering kommer att påbörjas 

       klockan elva i kväll.

       Möt Filch i entréhallen.

       Prof. M. McGonagall

Att det stod "Er" förklarades bara några sekunder senare när Draco visade sin lapp för henne. Jillian hade skällt ut Draco rejält efter att han satt dit henne. Hon hade skrikit på honom i flera timmar, och han hade sagt förlåt flera gånger, men hon var fortfarande arg på honom.

Klockan elva samma kväll gick Jillian och Draco tillsammans genom korridoren mot entréhallen utan att yttra ett ord. När de kom ner stod Flich där med en lykta i handen. 

"Ska vi gå?" frågade Draco och tittade upp på Filch. 

"Nej, vi väntar på andra." mumlade han illsket utan att möta Dracos blick. 

De stod ganska länge och väntade men tillslut kom Hermione, Harry och Neville gående ner för trapporna. 

"Följ mig." sa Filch och tände en lyckta och ledde ut dem utanför slottet. 

"Ni tänkter er nog för innan ni bryter mot skolreglerna igen, skulle jag tro." sa han och sneglad hånfullt på dem. "Jojomänsan ... hårt arbete och pina är de bästa läromästarna, om ni vill veta min mening." 

Jillian önskade att han kunde hålla tyst. Hon vill inte "veta hans mening". 

" ... Det är synd och skam att de lät de gamla bestraffningarna dö ut .. som att hängas i handlederna från taket några dar, jag har fortfarande kvar kedjorna på mitt kontor, håller dem väloljade ifall de skulle behövas nån gång ... Jaha, då går vi då, och tänk inte på att smita, det blir värre om ni gör det." 

De gick iväg över markerna och Neville snörvlade hela vägen. 

Jillian undrade spänt vad de skulle tvingas göra. Filch lät riktigt förtjust, och därför måste det vara något riktigt hemskt. 

"E de du, Filch? Skynda på, jag vill sätta igång." 

Jillians mod steg. Även om hon inte tyckte om Hagrid, var han mycket bättre än Filch. 

"Du tror kanske att du ska ut och roa dig tillsammans med dem där dummerjönsen? Men i så fall är det bäst du tänker om, gosse lille - det är in i skogen ni ska och jag skulle bli mycket förvånad om ni kom hem helskinnade tillbaka allesammans." sa Filch till Harry, som såg mycket lättad ut, men efter Filch ord ändrades hans ansiktsuttryck till ett lite mer oroat. 

"Skogen?" sa Draco och lät inte lika oberörd som han brukade. "Vi kan inte gå in där på natten, det finns alla möjliga saker där inne, varulvar, har jag hört." 

Det fanns en liten aning av panik i Dracos röst, men man behövde ha känt honom riktigt länge för att ens uppfatta att hans röst förändrats. 

"Det är er sak, eller hur?" sa Filch medan hans skrynkliga ansikte lös av skadeglädje. "De där varulvarna borde ni ha tänkt på innan ni ställde till det för er, eller hur?" 

Hagrid klev fram ur skuggorna. Han hade en stor, ful hund i hasorna och han bar på ett stort armborst, han hade även ett pilkoger över axeln. 

"De va på tiden" sa han. "Jag har redan väntat en halvtimme. E allt som de ska, Harry och Hermione?" 

"Jag skulle inte vara alltför vänlig mot dem om jag var du, Hagrid." sa Filch kyligt. "De är faktiskt här för att bli bestraffade. 

"Så de e därför ni e sena, va?" sa Hagrid och blängde på Filch. 

Jillian lyssnade inte längre. Hon tittade oroat in mellan de mörka träden, och fick för sig att hon såg skepnader röra sig bland träden. Hon var uppriktigt rädd. Det var förbjudet att gå in i skogen, och plötsligt skulle de gå in där? 

"Jag tänker inte gå in i den där skogen." sa Draco till Hagrid. Jillian lade märke till det för att hans röst innehöll mer panik än hon någonsin hört från honom. 

"De gör du nog om du vill va kvar på Hogwarts." svarade Hagrid. "Du har uppfört dej illa och nu får du lov å betala för de." 

"Men det här nånting för tjänstefolk, det är inte sånt som eleverna ska göra. Jag trodde vi skulle skriva massa rader med meningar eller nåt sånt, om min pappa visste att jag gjorde det här, skulle han ..."

"... tala om för dej att de e så man gör på Hogwarts", sa Hagrid argt. "Skriva rader me meningar! Vad e de för nytta me sånt? Du ska gör nåt nyttigt eller också åker du ut! Om du tror att din pappa hellre skulle vilja att du blev relegeras, så ge dej iväg tillbaks till slottet å packa. Sätt i gång!

Draco svarade inte, men han såg både ilsken och panikslagen ut. 

"Då så." sa Hagrid. "Hör nu på ordentligt, för de vi ska göra inatt e farligt å jag vill inte att nån ska ta risker. Följ me mej hit bort ett ögonblick. 

De gick fram till kanten av skogen och Hagrid höll upp sin lykta så att han lyste upp en smal stig som ledde in i skogen. De började gå in. Hagrids hund gick först, följd av Hagrid, Neville, Harry, Hermione och sen Draco och sist Jillian. 

"Titta där" sa Hagrid och pekade på marken. "ser ni de där som lyser på marken? Nåt silvrigt? de e enhörningsblod. De finns en enhönrning som har blitt illa skadad av nånting. De här e andra gången på en vecka. Jag hitta en till som va död i onsdags. Vi ska försöka hitta den stackarn. Vi måste kanske hjälpa den så den slipper å lida. 

"Men tänk om det som skadade den hittar oss först, vad det nu var, hittar oss först?" sa Draco med en röst som avslöjade hur rädd han var. 

"De finns inte ett väsen i skogen som skadar er om ni e me mej å Fang. Å håll er på stigen. Okej, då tar vi å delar in oss i två grupper å följer spåret åt två olika håll. De e blod överallt, den måste minst ha stapplat omkring sen igår natt." sa Hagrid. 

"Jag vill ha Fang." sa Jillian och Draco samtidigt och tittade sedan på varandra. 

"Som ni vill, men jag varnar er, han e en riktig fegis." sa Hagrid. "Då tar jag, Harry å Hermione den ena vägen, å Draco, Neville, Jillian å Fang den andra. Om nåra av oss enhörningen, sänder vi opp gröna gnistor, e de uppfattat? Ta fram era trollstavar å öva nu - så där ja - å om nån råkar illa ut, så sänd opp röda gnistor, så ka vi allihop komma å hitta er, va försiktiga bara. Ja, då ger vi oss iväg då." 

Jillian, Draco, Fang och Neville gick åt höger och de andra gick åt vänster. Jillian hade sin stav framme hela tiden och Neville skakade värre än nånsin. Draco gick framför henne med Fang i koppel. Det fanns silvriga fläckar på flera löv som lystes upp av månen. 

När de hade gått en stund utan att se något ovanligare än stubbar stannade Draco. 

"Du, Longbottom, kan inte du hålla Fang en stund?" 

Neville svarade inte utan tog bara kopplet ur Dracos hand. Draco ställde sig istället bredvid Jillian och började viska. 

"Jag tänker gör en grej." 

"Vadå?" frågade Jillian lågt. 
"Det får du se." sa han medan hans ögon lyste lömskt. 

"Draco..." 

"Det är ingen fara." sa han avfärdande. Han gick upp framför henne. De rundade en krök i stigen och fick se en stor pöl med silvrig sörja. 

"Usch." sa Jillian lågt och såg sig över axeln. "Draco, stigen delar sig där framme, vilket håll ska vi ta?" 

"Vi gå rakt fram." sa han och gick runt pölen med enhörningsblod efter Neville. 

Draco skyndade sig ikapp Neville och grabbade tag i hans axlar. 

"BUU!" ropade han högt. 

Neville gav till ett lustigt skrik och sände upp röda gnistor i skyn medan Draco skrockade glatt. Jillian stämde in i skrattet, men det gjorde henne lite upprörd att Neville hade sänt upp röda gnistor. 

"Det är inte roligt, Malfoy!" snyftade Neville, men det fick bara Draco och Jillian att skratta ännu mer. 

Tunga steg hördes bakom dem och de tystnade och vände sig om. Hagrid klampade ut genom snåren. 

"Vad e de ni håller på me?" frågade han misstänksamt. 

"Malfoy skrämde mig!" sa Neville och snyftade till. 

Jillian försökte hålla leendet inne, men hon visste att hon inte lyckades. Hon sneglade på Draco och såg att han såg lika sammanbiten ut som hon själv. 

"Kom me här nu, och fjanta inte runt." 

De gick långsamt tillbaka och Hagrid var ursinnig. När du kom tillbaka stod Harry och Hermione som förstenade på vägen. 

"Vi har tur om bi lyckas få tag i nånting nu, sånt väsen som ni förde, alla tre. Vi tar å byter grupper - Neville, du stannar här me mej å Hermione, å du, Harry, går me Fang å de där idioterna." Hagrig börjde sig ner och viskade till Harry, och det var tillräckligt högt för att Jillian, som stod närmast, skulle höra. 

"Förlåt, men de blir svårare för dem å skrämma dej, å vi måste få de här gjort." 

Så de gav sig iväg igen, Harry, Jillian och Draco efter Fang som visade vägen. De följde stigen i nästan en halvtimme, djupare och djupare in i skogen och träden blev tätare och tätare, snart gick det inte att ta sig fram längre. Det glänsande blodet verkade bli tjockare, det fanns stänk på träd och rötter, som om den stackars enhörningen kastat sig av och an i smärta. 

"Det är en glänta där framme." sa Jillian när hon skymtade en fläck av månljus framför dem. 

Någonting lysande vitt glänsande på marken. De gick närmare och närmare. 

"Titta ...", mulade Harry och sträckte ut sina armar för att hejda både Jillian och Draco. 

Det var en enhörning som låg på marken, och den var död. Jillian kände en tår rinna över hennes kind. Den var så vacker, och det var så sorgligt hur den låg, med benen liggande i konstig vinklar efter när den fallit ihop. Manen låg utbredd över de mörka löven. Hon torkade genast bort tåren med ärmen på jackan. Harry tog ett steg mot den, men stelnade sedan till. Ett hasande ljud ekade genom gläntan och en buske i kanten av gläntan skälvde till. Sedan kom en svart figur med huvudet täckt ut i gläntan, krypande som ett smygande vilddjur. 

Den mantelklädda figuren böjde sig över enhörningens sår och började dricka dess blod. 

"ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!" 

Malfoy gav till flykten, och det samma gjorde Fang. 

 

Gestalten med huvan lyfte huvudet och såg rakt på Harry. Den reste sig upp och Jillian fick se att den hade enhörningsblod som sipprade från framsidan. Den rörde sig hastigt mot dem, men Jillian var för rädd för att ens röra på sig.

Harry stönade plötsligt till och tog några stapplande steg bakåt. Han hade sin ena hand hårt tryckt mot pannan. Jillian stirrade skräckslaget på Harry och vände sig sedan om och sprang. Hon hade aldrig sprungit så fort i hela sitt liv, och hon kunde inte förstå att hon inte sprungit tidigare. Vad tänker jag med? tänkte hon hastigt medan hon tittade över axeln. 

När hon tittade fram igen fick hon se Hagrids lykta och hon suckade av lättnad. 

"Hagrid!" ropade hon. Hon kom fram till ljuset och Hermione, Neville och Hagrid stirrade på henne med stora ögon. 

"Var är de andra?" frågade Hermione oroligt. 

"Det var ... vi hittade ..." stönade Jillian. Hon andades häftigt efter att ha sprungit så långt. 

"Vad är det?" frågade Hermione. 

"Vi ... vi hittade enhörningen ... den var ... död ..." Hagrid suckade vid hennes ord. " ... men vi ... hittade ... mördaren också ..." hon tog en paus för att torka svetten ur pannan. " ... den drack ... drack ..." hon insåg just vad det var den hade gjort och sedan blev allt svart. 

"Är hon okej?" sa en röst som hon väl kände igen. 

"Ja, men hon måste stanna här i några dagar. Hon slog huvudet i en trädgren och har en lätt hjärnskakning, men det kommer gå över på en eller två dagar." 

Jillian slog upp ögonen och tittade rakt in i ett kritvitt tak som fick henne att kisa. Hennes ögon var känsliga, tydligen. 

"Ah, hon är vaken!" utbrast den andra rösten. Det var Pomfrey. "Hej, lilla vän, hur är det med dig?" 

Jillian kunde inte säga nånting på en liten stund, men fick sedan kontroll över sin röst. "Vad ... hände med ... Draco?" frågade hon. 

"Han är okej." svarade den andra rösten som tillhörde Snape. 

"Alla de andra mår bra." sa Pomfrey. "Jag frågade hur det är med dig, unga dam." 

"Mig ..." sa Jillian och tänkte efter. "jag har ont i ... huvudet."

"Ja, det är klart. Du måste vila mer. Sov!" sa Madam Pomfrey. "Då går det över." 

"Kan du inte göra nått hokuspokus så att det går över?" 

Madam Pomfreys ända svar var en fnysning innan hon vände sig om och gick därifrån, och samma sak gjorde Snape. 

Jillian somnade om igen. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett riktigt långt kapitel idag! Så duktig jag är! 

Kram! :)) 

P.S Ge mig karaktärer!

Jag avslutar omröstningen senare idag. Just nu leder "Gör om bloggen" och om det inte är det ni vill, RÖSTA! RÖSTA, RÖSTA, RÖSTA!

Om jag gör om bloggen kommer jag att ändra: Färger, Header, (Kanske) textsnitt, bakgrund ... nästan allt. 

Glöm inte att hjälpa mig med Karaktärer!

Skriv: Namn, Dödsorsak, Ålder, Utseende, Personlighet, Familj, Nationalitet. 

FÖR JAG BEHÖVER HJÄLP! 

Jag behöver både folk från "Domum Mortis" och "Fortuna Domum", så skriv det också! 

 

Kram!

Jag ska presentera några av personerna och lite om själva huset där de bor, och lite till. Det blir nog ett ganska långt inlägg. 

Jag börjar med Personerna. 

Jag behöver bara förklara en grej innan: åldern som står är den ålder som de hade när de dog, och de kommer alltid att vara så gamla. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hannah Hathaway 

Roll: Hannah är huvudpersonen i den här novellen, och jag kommer att skriva ur hennes perspektiv, alltså Jag-form. 

Utseende: Hon har långt mörkbrunt hår och har brungula ögon. Hon är kort och väldigt smal. Hon har ganska runt ansikte men de ryska dragen är ändå tydliga. 

Ålder: 19

Personlighet: Hon är ganska kaxig och har en ganska kall humor. Hon är ganska bitchig, men är ändå snäll på något konstigt vis. 

Familj: Hennes familj består av hennes pappa Vladimir, hennes mamma Nadja, och hennes storasyster Jelena. Eftersom hon är död kommer hon inte ihåg sin familj så bra, men det beskrivs tydligare sedan.

Nationalitet: Ryssland 

Brian Williamson

Roll: Han är en av Hannahs bästa vänner. 

Utseende: Han är lång och normalt smal. Har ganska mycket muskler, men inte så mycket att det ser löjligt ut. Han har mörkbrunt hår och skäggstubb. Ganska smalt ansikte, och är enligt Hannah, ganska attraktiv. 

Ålder: 21

Personlighet: När han var levande var han alkoholist och är därför ganska tjurig, när han inte är full. Det finns mycket alkohol av olika slag på Helvetets hus, så han är oftast packad. Då är han skämtsam och rolig. Det händer ofta att man hittar honom avsvimmad i korridoren. 

Familj: Brians familj är död, precis som han själv, men de var "snälla" så de hamnade i det andra huset. Den består av: Pappa Gordon, Mamma Elizabeth och lillebror Jonas. (Jonas lever och är 24 år gammal)

Nationalitet: Storbritannien

 

Jonathon Schmidt 

Roll: Han är en ganska konstig person, lite nördig. Han delar rum med Brian. 

Utseende: Ganska blek, lång och mager, lite för mager. Han har rödblont hår och stora glasögon som får hans ögon att se fyra gånger större ut. Han är ganska snygg om  han tar av sig dem, men det gör han nästan aldrig. Hans ögon är mörkbruna, nästan svarta. 

Ålder: 31

Personlighet: Ganska konstig och pratar som om han befinner sig i en saga för barn. Han läser mycket böcker och är rädd för vampyrer. 

Familj: Ingen vet något om dem, men alla vet att han hade en mamma och en pappa. 

Nationalitet: Tyskland

Seth Jackson

Roll: Elak gammal gubbe som sitter nere i sällskapsrummet som går alla på nerverna genom att kommentera allt de säger med spydiga kommentarer. 

Utseende: Hoptryckt och kortare än Hannah, för att han alltid går med ryggen böjd. Han är rynkig och ful, och alltid smutsig. Han luktar som en soptipp. Personalen försöker varje dag tvinga honom att bada, men han vägrar. Han är skallig och har rödsprängda ögon, men som egentligen är blågrå. 

Ålder: 97

Personlighet: Elak, spydig och tjurig. Hatar allt och alla. Jag tror det räcker som beskrivning. 

Familj: Okänd, men man vet att han hade en fru som hamnade i det "snälla" huset.

Nationalitet: U.S.A 

Erika Johansson 

Roll: Hannahs rumskompis. 

Utseende: Jätteblek hy, rött hår och blåa ögon. Har ganska kraftig benstomme, men är inte tjock. Är verken lång eller kort. 

Ålder: 20

Personlighet: En jäkla bitch, men är ändå ganska omtyckt. 

Familj: Mamma Marie, pappa Tage och sju systrar som heter: Julia, Lilly, Freja, Isabella, Nora, Anna och Vilma, två bröder som heter Hans och Peter. Hon är yngst. Alla i hennes familj har rött hår utom Peter, som är blond. Alla har blåa ögon. Alla utom Erika lever. 

Nationalitet: Sverige 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var alla viktiga just nu. Som ni ser är alla från olika land, och det är meningen att det ska finnas folk från flera länder. Jag var bara tvungen att lägga in Erika från Sverige, och jag tycker att det är ganska kul att hon har nio syskon. x) 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Domum Mortis (Helvetets Hus)

På helvetets hus bor alla som är (var) elaka (under sin levnadstid) och bor nu där för att de ska bli snälla. De har 100 år på sig att skärpa till sig, och om de inte lyckas kommer de till det som de levande tror är helvetet. Alltså ett brinnande hål där man seglar om kring som ett jäkla spöke, och där "Djävulen" bor (han heter faktiskt Calle, och är jäkligt snäll egentligen). 

Om man då lyckas bli "snäll" hamnar man på "De Evigt Gröna Ängarna" (de är alltid gröna) där man får leva (vara död) för evigt, ända tills man en dag somnar och försvinner för alltid. Alla kan ju liksom inte vara där för alltid? Det skulle ju bli helt fullt? 

Men det är inte bara elaka som bor på Helvetets Hus, utan alla som var: Tjuvar, mördare, självmördare, självplågare, misshandlare, våldtäktsmän, bitchar, alkoholister, psykon, självmordsbombare, lönnmördare, knarkare, strippor, horor, o.s.v (du borde vara försiktig, för det är många saker man inte får göra). Alla de här får plats i en ända stor herrgård som står fler tusentals ljusår ifrån Jorden på en avlägsen planet i ett avlägset universum. 

Nu kanske du tänker: Hur får alla plats? 

Och det kan ingen svara på. Flera tusentals människor dör ju varje år så det borde ju vara helt fullt i det här huset. De flesta tror att det finns flera hus, på andra planeter, och det kan stämma, men som sagt, ingen vet. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fortuna Domum (Himlens Hus)

Enligt människorna finns det ju en "Himmel" och ett "Helvete". Och därför kallas "Fortuna Domum" för himlens hus. Alla som bor där är "snälla" och "älskade" eller "perfekta människor". Men egentligen bor de bara där för att de inte var tillräckligt misslyckade för att hamna på Helvetets Hus. 

De flesta där är även bortskämda snorungar, som hade rika föräldrar. Det är egentligen ganska konstigt att de hamnade där. Det är som om Helvetets hus är en vanlig skola och Himlens hus är en äcklig privatskola eller något, om ni förstår vad jag menar. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, nu har jag förklarat en del saker. Hoppas att det verkar intressant!

Jag behöver även hjälp med en grej! Jag är URDÅLIG på att komma på karaktärer. Kan inte ni skapa en egen person i en kommentar där ni lägger in ett namn, ålder, dödsorsak, utseende, personlighet, nationalitet och familj? Jag behöver hjälp! Snälla, jag ber er! Jag har jättesvårt med karaktärer! 

Kram från mig och HJÄLP! 

Den lördagseftermiddagen var ganska spänd. Draco övertalat Jillian att följa med några dagar tidigare och Amanda försökte hela tiden övertala Jillian att hon också skulle få följa med, men Jillian ville inte att Amanda skulle hamna i trubbel, hon hade aldrig förlorat några poäng än. Det hade inte Jillian heller gjort för den delen, men Draco var hennes "kusin" och hon kände sig tvungen nu när hon hade lovat. 

"Snällaaa!" sa Amanda när de satt och åt middag i Stora Salen. "Jag viiiill!" 

"Vill du bli upptäckt och förlora poäng?" fräste Jillian åt henne. "Det blir bara värre ju fler vi är, så om du följer med så är det större chans att någon upptäcker oss. Jag vill inte bli relegerad eller någonting, och jag vill absolut inte att du blir relegerad på grund av några idiotiska Gryffindorare. Draco bryr sig nog inte så mycket om det, han vill bara sätta dit Potter." 

De orden fick Amanda att hålla tyst, ända tills det var när midnatt och Jillian och Draco skulle ge sig av. Amanda hade vaknat när Jillian gick upp ur sängen och hon hade tittat upp på henne. 

"Lycka till." viskade hon svagt innan hon snabbt somnade om igen. Jillian tog på sig sin morgonrock och mötte Draco i sällskapsrummet. 

"Redo?" frågade han och tittade allvarligt på henne. 

"Nej, men jag har inget val." suckade hon. 

De lämnade Slytherin och smög långsamt genom korridoren som ledde till Astronomitornet. De var ganska nära när Jillian fick syn på ljus av en lyckta som snabbt rörde sig upp för trapporna. Hon drog sig in i skuggorna, men Draco hann inte, personen fick syn på honom. 

"Straffkommendering!" skrek Professor McGonagall. "Och tjugo poängs avdrag för Slytherin!" Promenera omkring mitt i natten, hur vågar du ..." 

"Ni förstår inte, professor McGonagall, Harry Potter är på väg hit ... han har en drake!" försökte Draco. 

"Vilket förfärligt struntprat! Hur understår du dig att komma med såna lögner! Kom med här - jag ska minsann tala med professor Snape om dig, Malfoy!" 

Jillian tittade storögt på när McGonagall släpade iväg Draco ner för trapporna. Hon själv funderade på om hon skulle fortsätta utan honom eller smita ner i Slytherin innan någon annan kom hit. Hon började gå upp för trappan. Hon tänkte fortsätta utan Draco, men hon visste inte om hon skulle berätta något för honom efteråt. 

När hon kom upp fick hon se Hermione och Harry stå där uppe. Hermione utförde en liten dans. 

"Malfoy har fått straffkommendering! jag skulle kunna sjunga!" 

"Gör inte det." sa Harry och tittade ut över landskapet runt Hogwarts. 

Jillian försökte så tyst som möjligt gå och gömma sig någonstans, och lyckades gömma sig så att de inte skulle se henne, utom när de gick ner igen. 

Harry och Hermione stod och skrattade medan lådan emellan dem skramlade och skakade. Jillian tänkte att det måste vara draken. 

Efter cirka tio minuter kom ett gäng kvastar flygande och tog med sig draken därifrån. 

När Harry och Hermione gick därifrån sedan, lämnade de kvar osynlighetsmanteln där uppe. Jillian sprang snabbt fram och ryckte åt sig den och slängde den sedan över sig. Hon följde långsamt efter dem ner för alla trappor, och hoppades att hon skulle slippa den där skumma flickan i natt. 

Hon följde Harry och Hermione genom korridoren, och plötsligt dök Filch upp i änden av korridoren. 

Jillian, som var osynlig hade inga problem med det, hon smög förbi honom, och fortsatte snabbt mot Slytherin där hon mötte Draco. 

Hon drog av sig osynlighetsmanteln och satte sig bredvid honom i soffan. 

"Du hade rätt." sa Jillian och stirrade in i den döende elden framför dem. "De lämnade bort draken till några." 

"Varför skulle jag bry mig?" sa Draco trött. 

"För att de mötte Filch." 

Draco lyste upp. "Mötte de Filch?!" sa han upphetsat. "Vad hände?!" 

"Jag vet inte, men det får vi nog veta imorgon." hon log mot honom när hon reste sig upp och gick mot sitt rum. Hon hade osynlighetsmanteln i ett hårt grepp i handen och hoppades att Draco inte skulle få syn på den. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jättekort, jag vet. Men det är inte mycket kvar nu! Snart har jag skrivit 30 kapitel! och om fyra kommentarer så har jag fått 30 kommentarer också! också! Om jag får 4 kommentarer (från olika personer, man ser på IP-adressen om det är olika, så fejka inte) så kommer jag försöka skriva klart allt den här helgen, så att jag kan börja på Livet efter Döden! Hannah Hathaway väntar på att få berätta sin historia. ;) 

Kram! 

Helvetets hus är dit man kommer när man dör om man inte varit ... så snäll. Det har inte Hannah Hathaway från Omsk i Ryssland varit precis ... Hon bor på "Domum Mortis", som är latin för "Dödens Hus", med alla andra som varit mördare, brottslingar, knarkare, alkoholister, alla som misslyckats med livet helt enkelt. De har nu 100 år på sig att bli "snälla" eller iallafall bättra sig, och sedan kommer de till antingen "De Evigt gröna Ängarna" eller till Det riktiga "Helvetet", alltså det som alla levande föreställer sig är Helvetet. 

Hannah har många vänner, men kommer det att förbli så? Och kommer Helvetet och det andra huset: "Fortuna Mortis" eller, "Det Snälla Huset", att kunna samsas? Det är frågan ...  

Ganska kort prolog, men hoppas att det räckte för att göra er intresserade! 

Det finns ett litet problem ... Jag har skrivit 4 A4 ark i Writer, och ni vet hur det såg ut förut .. jag blir nog tvungen att börja om helt och hållet. Men jag var ändå inte nöjd med den riktigt.. så det kanske är lika bra. 

Det har även visat sig att när jag inte riktigt är nöjd har jag fått kommentarer som; "BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!" eller "HUR KAN DU SKRIVA SÅ BRAAAAAAAAA?!" så jag kanske inte ska vara nöjd? Det är lite förvirrande .. men vi får se vad ni tycker.

Kram från Slytherinaren och kommentera vad ni tycker om den nya novellen!  

Draco var inte särskilt duktig på att dölja att han kommit på någonting. Så fort han fick syn på Harry, Hermione och Ron log han lömskt. De såg ofta de tre gå ner till Hagrids stuga, och de stannade där så länge att Jillian aldrig såg dem lämna den. 

Jillian pratade inte mycket med dem längre, de hade äntligen glidit ifrån varandra så fort de fått reda på vem Nicolas Flamel var. Jillian var uppriktigt glad över det. Hon tillbringade sin tid med Amanda och Daphne. De gjorde läxor tillsammans, pratade ... de gjorde helt enkelt allt tillsammans. 

Draco, Crabbe och Goyle brukade också umgås med dem, men det var bara Draco som pratade, Crabbe och Goyle var tysta när de inte skrattade åt något som Draco sa. 

Pansy Parkinson klängde på Draco hela tiden, och han började tycka att det var ganska irriterande, en dag röt han åt henne. 

De hade suttit i sällskapsrummet och pratar om allt mellan himmel och jord, och Pansy hade som vanligt skrattat och sånt åt allt som Draco sa. 

"Jag tycker att mugglare är äckliga, rent utsagt." hade Draco sagt. 

"Jag håller med." svarade Jillian honom. "De har liksom inget hyfs. Jag har varit hemma hos mugglarfödda ibland, fråga inte varför. Men det ser förskräckligt ut, och det är nästan äckligt rent hemma hos vissa. Och så har de massa äckliga apparater som surrar och låter hela tiden. Inte undra på att de hamnar på Psyken."

Alla hade skrattat, och Pansy hade låtsats såklart.

"De kan inte ens laga mat utan hjälpmedel." hade Draco sagt och skrattat. 

"Du har helt rätt, Draco, visst är de äckliga." sa Pansy kärleksfullt. 

"Men kan du inte bara lägga av?" fräste Draco åt henne och hon ryckte förskräckt till. "Du hör inte ens på vad vi säger, du lyssnar bara på mig, och sedan slänger du in en idiotisk kommentar som skulle ha passat in för tio minuter sedan!" 

Hon hade rest sig upp och skyndat iväg, och sedan hade hon undvikit Draco i flera dagar. 

Någon vecka senare kom Draco ner i sällskapsrummet med en triumferande min i sitt spetsiga ansikte. Han höll en bok i handen och ett pergamentpapper i den andra. 

"Jilli, du måste se det här." sa han och höll upp pergamentbiten.

"Var fick du tag på den?" frågade Jillian, men han svarade inte utan gav henne brevet och log ondskefullt.

Jillian läste:

Käre Ron!

Hur mår du? Tack för brevet - jag tar gärna emot den norska Ryggdraken, men det blir inte lätt att få hit honom. Jag tror det bästa vore att skicka över honom med vänner till mig, som ska komma och hälsa på mig nästa vecka. Problemet är att ingen får se att de för med sig en olaglig drake. Skulle ni kunna få upp ryggdraken i det högsta tornet på lördag? De kan möta er där och föra bort honom medan det fortfarande är mörkt. Skicka mig ett svar så fort som möjligt.

Hjärtliga hälsningar, Charlie

"Först av allt, var i hela världen fick du tag på det här?" 

"Jag gick till sjukhusflygeln, där jag såg Weasley. Jag sa till Madam Pomfrey att jag behövde låna en av Weasleys böcker, och så fick jag tag på just den här. När jag öppnade den föll det här brevet ut." svarade Draco. 

"Varför var han i sjukhusflygeln?" frågade Amanda som satt bredvid henne i en av sofforna. 

"Han hade blivit biten av nånting." sa Draco och satte sig ner. "Jag slår vad om att det var den där förfärliga draken." 

Jillian och Amanda nickade och återgick till läxorna, men Draco avbröt dem. 

"Ska vi sätta dit dem?"

"Varför ska vi alltid lägga oss i allting? Först den där midnattsduellen, och nu det här. Kan det komma ett slut på galenskaperna?" sa Jillian upprört. 

"Det är inga galenskaper!" sa Draco surt och fortsatte: "Jag vill bara sätta dit dem." 

"Bara, bara, bara ..." sa Jillian och tittade ner i boken igen. 

"Snälla, Jilli, bara den här gången! Snäääällaa.." 

"Nej!" fräste hon utan att titta upp från boken. 

Draco suckade och blängde irriterat på henne. "Du får en vecka på dig att ändra dig." sedan gick han till sin sovsal. 

(Jag vet att ni inte tycker om när jag byter perspektiv, men det är nödvändigt) 

Harry Potters Perspektiv 

"Det är försent att ändra planen nu" sa Harry till Hermione. "Vi hinner inte skicka en ny uggla till Charlie och det är kanske vår ända chans att bli av med Norbert. Vi måste ta risken. Och vi har faktiskt osynlighetsmanteln, det vet inte Malfoy om." 

"Men Harry, Jillian vet ju om det! Malfoy berättar allt för Jillian." 

Jillian Blacks Perspektiv 

 

"Draco!" ropade Jillian och knackade på dörren till deras sovsal. Dörren öppnades och Crabbe stod i öppningen. 
"Han är upptagen." sa han och blängde ner på henne. 

"Det är viktigt, släpp in mig." sa Jillian och blängde tillbaka. 

"Nej." svarade Crabbe och var på väg att stänga dörren när Jillian drog fram sin stav och ropade: 

"Alarte Ascendare!" Crabbe sköts upp i taket och ramlade ner igen med en otrevlig smäll, men han reste sig upp igen och rusade iväg till sin säng. Jillian förundrades över hur fort han kunde röra sig. 

Hon puttade upp dörren och fick se Draco sitta som förstenad på sin säng och stirra skräckslaget på Jillian. 

"Draco," började hon och slog sig ner bredvid honom. "det är en sak du borde veta." 

"Jag har inte tid, jag måste fixa med läxorna." 

"Men ..." 

"Jillian, lämna mig ifred. Jag har mycket att göra." 

Jillian reste sig upp och lämnade rummet. Hon hade för sig att han ville ha hennes hjälp, men det verkade som att han inte brydde sig om en så viktig information som att Harry Potter har en osynlighetsmantel.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte så mycket kvar nu, bara en liten bit. 

Kommer Jillian att dras in i mer trubbel? Stackars henne ... 

Kram från mig och hoppas att ni har bättre väder än jag. :/ (Det spöregnar) 

RUBRIKEN TALAR! 

Woho.. Skolavslutning idag, med en ganska bra avslutningskonsert. Men ... ett problem var ... att nästan alla sjöng falskt.. Men de försökte och jag tycker att det var bra att de vågade! 

Nästa gång (Julavslutningen) vill jag va med.. tror jag. Vi får se. Jag skriver nog det i så fall. Men nu är det sommarlov iallafall och jag är jätteglad! 

Nu eftersom att det är lov och så kommer jag att försöka bomba er så gott det går med kapitel. Jag hoppas på att jag kan bli klar helt och hållet med "Hogwartsnovell 1" som jag kallar den. Sen ska jag börja på en som jag har hittat på helt själv! Om ni nu inte gillar den ... sluta läsa. Ett bra tips. 

Jag har gjort upp ett litet "Schema" om hur jag ska lägga ut alla noveller här på bloggen. 

Jag ska ju såklart göra klart "Hogwartsnovell 1" och sen börja på "Helvetets Hus (HH) Livet Efter Döden" Som jag fortfarande inte lagt ut prologen på.. Förlåt för det, men det har varit mycket att göra, SEN KOMMER DET NI ALLA VÄNTAT PÅ ! Nej, det har ni nog inte, men iallafall, sen kommer jag NOG att göra "Hogwartsnovell 2" som kommer att handla om Jillian såklart, och hennes andra år på Hogwarts, vilket vi alla vet är lite speciellt :3 

Efter det vet jag inte. Men vi får se. 

Kram på er och kommentera vad ni tycker! (Jag lyssnar) 

GLAD SOMMAR! :D