Draco var inte särskilt duktig på att dölja att han kommit på någonting. Så fort han fick syn på Harry, Hermione och Ron log han lömskt. De såg ofta de tre gå ner till Hagrids stuga, och de stannade där så länge att Jillian aldrig såg dem lämna den. 

Jillian pratade inte mycket med dem längre, de hade äntligen glidit ifrån varandra så fort de fått reda på vem Nicolas Flamel var. Jillian var uppriktigt glad över det. Hon tillbringade sin tid med Amanda och Daphne. De gjorde läxor tillsammans, pratade ... de gjorde helt enkelt allt tillsammans. 

Draco, Crabbe och Goyle brukade också umgås med dem, men det var bara Draco som pratade, Crabbe och Goyle var tysta när de inte skrattade åt något som Draco sa. 

Pansy Parkinson klängde på Draco hela tiden, och han började tycka att det var ganska irriterande, en dag röt han åt henne. 

De hade suttit i sällskapsrummet och pratar om allt mellan himmel och jord, och Pansy hade som vanligt skrattat och sånt åt allt som Draco sa. 

"Jag tycker att mugglare är äckliga, rent utsagt." hade Draco sagt. 

"Jag håller med." svarade Jillian honom. "De har liksom inget hyfs. Jag har varit hemma hos mugglarfödda ibland, fråga inte varför. Men det ser förskräckligt ut, och det är nästan äckligt rent hemma hos vissa. Och så har de massa äckliga apparater som surrar och låter hela tiden. Inte undra på att de hamnar på Psyken."

Alla hade skrattat, och Pansy hade låtsats såklart.

"De kan inte ens laga mat utan hjälpmedel." hade Draco sagt och skrattat. 

"Du har helt rätt, Draco, visst är de äckliga." sa Pansy kärleksfullt. 

"Men kan du inte bara lägga av?" fräste Draco åt henne och hon ryckte förskräckt till. "Du hör inte ens på vad vi säger, du lyssnar bara på mig, och sedan slänger du in en idiotisk kommentar som skulle ha passat in för tio minuter sedan!" 

Hon hade rest sig upp och skyndat iväg, och sedan hade hon undvikit Draco i flera dagar. 

Någon vecka senare kom Draco ner i sällskapsrummet med en triumferande min i sitt spetsiga ansikte. Han höll en bok i handen och ett pergamentpapper i den andra. 

"Jilli, du måste se det här." sa han och höll upp pergamentbiten.

"Var fick du tag på den?" frågade Jillian, men han svarade inte utan gav henne brevet och log ondskefullt.

Jillian läste:

Käre Ron!

Hur mår du? Tack för brevet - jag tar gärna emot den norska Ryggdraken, men det blir inte lätt att få hit honom. Jag tror det bästa vore att skicka över honom med vänner till mig, som ska komma och hälsa på mig nästa vecka. Problemet är att ingen får se att de för med sig en olaglig drake. Skulle ni kunna få upp ryggdraken i det högsta tornet på lördag? De kan möta er där och föra bort honom medan det fortfarande är mörkt. Skicka mig ett svar så fort som möjligt.

Hjärtliga hälsningar, Charlie

"Först av allt, var i hela världen fick du tag på det här?" 

"Jag gick till sjukhusflygeln, där jag såg Weasley. Jag sa till Madam Pomfrey att jag behövde låna en av Weasleys böcker, och så fick jag tag på just den här. När jag öppnade den föll det här brevet ut." svarade Draco. 

"Varför var han i sjukhusflygeln?" frågade Amanda som satt bredvid henne i en av sofforna. 

"Han hade blivit biten av nånting." sa Draco och satte sig ner. "Jag slår vad om att det var den där förfärliga draken." 

Jillian och Amanda nickade och återgick till läxorna, men Draco avbröt dem. 

"Ska vi sätta dit dem?"

"Varför ska vi alltid lägga oss i allting? Först den där midnattsduellen, och nu det här. Kan det komma ett slut på galenskaperna?" sa Jillian upprört. 

"Det är inga galenskaper!" sa Draco surt och fortsatte: "Jag vill bara sätta dit dem." 

"Bara, bara, bara ..." sa Jillian och tittade ner i boken igen. 

"Snälla, Jilli, bara den här gången! Snäääällaa.." 

"Nej!" fräste hon utan att titta upp från boken. 

Draco suckade och blängde irriterat på henne. "Du får en vecka på dig att ändra dig." sedan gick han till sin sovsal. 

(Jag vet att ni inte tycker om när jag byter perspektiv, men det är nödvändigt) 

Harry Potters Perspektiv 

"Det är försent att ändra planen nu" sa Harry till Hermione. "Vi hinner inte skicka en ny uggla till Charlie och det är kanske vår ända chans att bli av med Norbert. Vi måste ta risken. Och vi har faktiskt osynlighetsmanteln, det vet inte Malfoy om." 

"Men Harry, Jillian vet ju om det! Malfoy berättar allt för Jillian." 

Jillian Blacks Perspektiv 

"Draco!" ropade Jillian och knackade på dörren till deras sovsal. Dörren öppnades och Crabbe stod i öppningen. 
"Han är upptagen." sa han och blängde ner på henne. 

"Det är viktigt, släpp in mig." sa Jillian och blängde tillbaka. 

"Nej." svarade Crabbe och var på väg att stänga dörren när Jillian drog fram sin stav och ropade: 

"Alarte Ascendare!" Crabbe sköts upp i taket och ramlade ner igen med en otrevlig smäll, men han reste sig upp igen och rusade iväg till sin säng. Jillian förundrades över hur fort han kunde röra sig. 

Hon puttade upp dörren och fick se Draco sitta som förstenad på sin säng och stirra skräckslaget på Jillian. 

"Draco," började hon och slog sig ner bredvid honom. "det är en sak du borde veta." 

"Jag har inte tid, jag måste fixa med läxorna." 

"Men ..." 

"Jillian, lämna mig ifred. Jag har mycket att göra." 

Jillian reste sig upp och lämnade rummet. Hon hade för sig att han ville ha hennes hjälp, men det verkade som att han inte brydde sig om en så viktig information som att Harry Potter har en osynlighetsmantel.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte så mycket kvar nu, bara en liten bit. 

Kommer Jillian att dras in i mer trubbel? Stackars henne ... 

Kram från mig och hoppas att ni har bättre väder än jag. :/ (Det spöregnar) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...