Trolldryckslektionerna hölls nere i en av fängelsehålorna, Jillian och Amanda gick förbi den varje dag när de skulle till frukosten, så det var inte svårt för dem att hitta den. Det var mycket kallare i fängelsehålorna än vad det är i slottet, men Slytheirnarna var ganska vana vid det. Det var ju inte kallt i elevhemmet, men i korridoren dit var det svinkallt!

 Jillian, Amanda och Daphne var de första som väntade utanför professor Snapes klassrum. Klassrummet var väldigt kusligt, det fanns bland annat djur som simmade omkring i konserveringsvätska i glasburkar runt väggarna.

Snape började lektionen med att titta i klassburken, han hejdade sig vid Potters namn.

”Javisst ja” sa han dämpat. ”Harry Potter. Vår nya … berömdhet.”

Några av Slytherineleverna, bland annat Jillian och Draco, fnissade förstulet.

Snapes svarta ögon utstrålade kyla och tomhet, de fick en att tänka på mörka tunnlar. Han såg väldigt läskig ut med sina flottiga, svarta gardiner till hår som ramade in hans ansikte och den krokiga näsan och sin gulbleka hy.

”Ni är här för att lära er trolldryckstillverkningens hårfina vetenskap och exakta konst” började han. Han talade i en knapp viskning, men man hörde tydligt varje ord han sa, och klassen satt helt tyst, utan att Snape ens ansträngde sig. ”Och hos mig förekommer det just inget löjligt svängande med trollstavar, många av er kommer knappt att tro att det här är magi.”

Jillian hade redan svårt att föreställa sig hur trolldryckskonst kunde vara magi, men hon hoppades förstå det snart.

”Jag väntar mig inte att ni på allvar ska förstå skönheten i den sakta sjudande kitteln med dess skimrande ångor eller den utsökta kraften i vätskor som smyger sig genom mänskliga ådror och förhäxar förståndet, förleder sinnena … jag kan lära er hur man buteljerar ryktbarhet, brygger ära, till och med korkar igen döden – om ni inte är en lika stor samling tjockskallar som jag brukar få lov att undervisa.” Snape tystnade och tittade ut över klassen med sina kalla ögon. Jillian tittade bort på Hermione Granger, som såg ut att brinna av iver att få bevisa att hon inte var någon tjockskalle.

”Potter!” sa Snape plötsligt och hälften av klassen hoppade till och föll nästan av sina stolar. ”Vad får jag om jag tillsätter smulad rot av afodill i en dekokt på malört?”

Harry som såg förvirrad ut kastade en blick på Ron, som satt bredvid honom. Ron Weasley såg precis lika förvirrad ut som Harry. Men Grangers hand hade flugit upp luften.

”Jag vet inte, sir” sa Potter och tittade upp på Snape, vars läppar kröktes i ett hånleende.

”Ser man på, berömmelse är visst inte allt.” sa han och brydde sig inte om Grangers hand.

”Vi försöker igen, Potter, var skulle du leta om jag sa åt dig att finna en besoar åt mig?”

Granger räckte upp handen så högt hon kunde utan att lyfta sig från stolen, och Jillian som satt precis bakom henne, såg inte Snape längre.

”Jag ser inget!” fräste hon tyst åt Hermione, som ryckte till och vände på huvudet.

”Vad har du att se?” fräste hon tillbaka.

”Jag vill se Snapes ansiktsuttryck!” sa Jillian och lade hastigt till: ”Smutsskalle!”

Hermione sjönk då ihop på sin stol, men fortsatte hålla handen uppe.

Jillian log belåtet.

”Det föll dig väl aldrig in att öppna en bok innan du kom hit, Potter?”

Snape brydde sig fortfarande inte om Hermione.

”Vad är skillnaden, Potter, mellan munkluva och stormhatt?”

Nu reste sig Hermione från stolen och sträckte sin hand så högt hon kunde upp mot taket.

”Jag vet inte,” sa Harry tyst. ”Men jag tror att Hermione gör det, varför försöker inte professorn med henne?”

Några skrattade, men ingen från Slytherin. Snape såg förbannad ut.

”Sitt ner!” fräste han åt Granger.

Jillian kunde också svaren på åtminstone två av frågorna. Hon visste inte den första, men de andra två var hon ganska säker på, för hon hade varit med när Narcissa bryggt trolldrycker, det är ganska spännande och hon lärde sig mycket.

”Upplysningsvis, Potter, kan jag tala om för dig att afrodill och malört frambringar en sömndryck som är så stark att den kallas för Den Levande Dödens Saft. En besoar är en sten som man tar ur magen på en get och den kan rädda en från de flesta gifter. Vad munkluva och stormhatt beträffar är det samma växt, som också går under namnet akonit. Nåå? Varför antecknar ni inte det här nu?”

Jillian höjde ögonbrynen och tittade på Amanda, som gav henne en likadan blick tillbaka. Sedan började hon rota efter pergament och fjäderpenna.

”Och en poäng kommer att dras av från Gryffindor för sin näsvishet, Potter.”

Jillian log smått medan hon skrev ner det Snape hade sagt.

Jillian och Amanda parades sedan ihop när de fick i uppgift att blanda ihop en enkel dryck som botade bölder. Snape svepte omkring i sin svarta mantel och såg på hur de vägde torkade nässlor och malde gifttänder från ormar, och han kritiserade alla utom Malfoy och Jillian, som han tycktes gilla, fast Jillian visste att Lucius och Snape var vänner, så Snape vågade nog inte bråka med dem.

Just när Snape sa åt dem att titta hur perfekt Malfoy hade kokat sina hornförsedda sniglar, fylldes fängelsehålan med ett surt grönt moln av rök och ett högt fräsande. En klumpig pojke i Gryffindor hade lyckats smälta ner en annan pojkes kittel, och deras trolldryck rann ut på stengolvet och brände hål i folks skor. Inom några sekunder hade alla elever flugit upp på sina pallar, utom pojken, och dränktes i dekokten och jämrade sig av smärta då röda bölder slog t på både armar och ben.

”Idiotiska pojke!” morrade Snape bakom Jillian, som ryckte till och nästan ramlade av sin stol. ”Ni satte väl till piggsvinsspiggarna innan ni tog kitteln från elden, kan jag tro?”

Pojken började gnälla ännu mer då bölder började slå upp på hans näsa.

Snape städade upp den utspillda trolldrycken med ett enda sving med trollstaven.

”Ta med honom till sjukhusflygeln” fräste Snape ilsket åt den andra pojken. ”Du, Potter, varför sa du inte åt honom att han inte skulle tillsätta piggarna? Du trodde väl att det skulle få dig att verka duktig om han gjorde fel, va? Det här blir ytterligare en poängs avdrag för Gryffindor för sin skull.”

Jillian log belåtet igen, medan hon gick ner från pallen och lugnt fortsatte med sin trolldryck, som såg ut precis som boken beskrev att den skulle se ut vid det här laget.

En timma senare lämnade Slytherineleverna fängelsehålorna med ett leende på läpparna, Gryffindor hade förlorat två poäng, och det var jättebra för dem.

Den första veckan var nu slut och Amanda och Jillian gick ut, för att njuta av sensommarsolen, då de fick syn på Potter och Weasley. Jillian ropade på dem, och de stannade.

”Vart är ni på väg?” frågade hon och log mot Harry.

”Till Hagrid, nyckelväktaren.”

”Mhm” sa Amanda. ”Vem är det?”

”Jätten” Viskade Jillian till henne och hon sa:

”Jaahaaaa!! Han där som ledde oss till båtarna över sjön?”

”Ja, precis.” fräste Weasley.

”Var inte så sur, Weasley, du borde vara glad, jag har hört att eran familj är så fattig att den inte har råd med kläder, men du har ju en uniform” sa Jillian och log elakt.

Ron bara gapade.

”Kom nu Amanda, vi går till sällskapsrummet.”

De vände om, men plötsligt kastade sig Ron över Jillian och slog till henne i ansiktet.

”RON!” Utbrast Harry, och drog bort honom från Jillian, som nu blödde från näsan.

”Jag ska se till att lärarna får veta om det här!” ropade Amanda och hjälpte Jillian upp.

”Nejdå, Amanda, det går bra.” sa Jillian och tog fram sin stav. ”Episkey” näsan slutade blöda. ”Hur ser det ut?” frågade hon Amanda.

”Helt normalt.” sa hon medan hon blängde på Weasley.

”Du borde akta dig!” fräste Ron och tog ett steg mot Amanda, som omedelbart gav till ett skrik och bakade undan.

”Kom, Amanda, nu går vi.” sa Jillian och de vände sig mot slottet. ”Hejdå Harry”

Han svarade inte. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycks? ;D 

 

yolanda

5 maj 2013 19:31

Omg, ge mig meer!!!!

http://hpstorys.bloggplatsen.se

Hon som skriver

5 maj 2013 19:40

Inte fören imorrn, tyvärr ;)

 

Sindra

5 maj 2013 19:38

Jag trodde ärligt talat Jillian skulle vara snäll mot Harry, men dethär blev ju spännande!

http://sindraspecial.bloggplatsen.se

Hon som skriver

5 maj 2013 19:41

;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...