Michael suckade tungt och började gå längs den långa gångvägen från huvudbyggnaden. Vägen var oupplyst, det enda som gjorde att man såg något över huvudtaget var det dova ljuset som kom från fönstren på husen bredvid vägen. Han hade fått gå hela vägen tillbaka från hus 34 precis efter att han stängt igen dörren efter de andra. Han hade glömt bort att han var tvungen att befinna sig på flygplatsen efter att de sista kommit. Med tunga steg släpade han sig fram förbi husen. Ett efter ett släcktes, när de som bodde i dem bestämde sig för att det var dags att sova. När han nästan var framme såg han att det fortfarande lyste i hus 34. Då kom han på att de inte gjort upp vem som skulle dela rum med vem. Han hade haft ett rum för sig själv i de fyra dagarna han varit där, men nu var det inte möjligt längre. Han hade precis tänkt gräva fram nyckeln ur fickan, men det behövdes inte. Dörren var redan upplåst. Han öppnade den och gick in, och smällde sedan igen dörren efter sig.

Han slog upp dörren till sitt rum, men blev stående med uppspärrade ögon. Hon stirrade också förvånat på honom först, men sedan fick hon ett upprört och irriterat uttryck istället. Där stod hon, helt naken med en ljusbrun tröja i ena handen och en svart bh i den andra. Hon tryckte hastigt den stora tröjan mot bröstet.

”Jävla skit.” sa hon högt, och Michael som undrat var hon kom ifrån behövde inte undra längre.  Det var ingen tvekan alls – Skottland. ”Jävla, jävla, jävla, jävla skit!”

”Mitt rum.” sa Michael, utan att tänka efter. ”Det här är mitt rum.”

”Jag lovar, jag hade hellre delat rum med Archer.” hon lät riktigt arg. ”Men tydligen så ville Dean dela rum med Archer. Den bitchen.”

”Archer?”

”Den andra brittiska.”

”Jaha.” han stirrade fortfarande frågande på henne. ”Du menar att ni redan gjort upp om rummen?”

”Jepp.”

”Utan mig?”
”Jepp.”

”Fan.”

”Håller med.” sa hon och tittade på honom med huvudet på snedden. ”Michael?”

”Ja, du?”

”Esther.” sa hon och lade hastigt till: ”Hathaway.” Hon vände sig mot rummet och drog på sig tröjan hon hade i handen. ”Jag har inte hittat någon extrasäng. Var är den?”

”Du skojar!” Michael hade just sagt att det inte fanns någon extrasäng. ”Ingen extrasäng? Ska någon sova på golvet menar du?”

”Nej.”

”Vadå nej?” hon visste att hon var på vippen att börja låta hysterisk, men hon kunde inte hjälpa det. Det gick inte. ”Menar du … menar du att man ska dela säng?” rösten var tunn nu. Hon nästan viskade.

Michael nickade långsamt. ”Det är kallt på natten.”

”Du skojar med mig va?” den desperata tonen tog över och hon skrynklade plågat ihop ansiktet för att inte börja gråta.

”Säg att du skojar.” sa hon som om livet hängde på det.

”Vad är det för fel på dig?” sa utbrast han plötsligt. Esther kunde inte hålla tillbaka tårarna då. Hon släppte förtvivlat ut dem och snyftade plågat. ”Nej … fan … förlåt.” sa Michael och kliade sig nacken. ”Hördu, nej men … snälla du…”

Esther snyftade upprepade gånger och slog händerna för ansiktet. ”Det går inte.” sa hon förtvivlat. ”Jag kan inte.”

”Va?” Michael stirrade frågande på henne och fortsatte klia sig i nacken. ”Jag fattar ingenting.”

Michael blev helt överrumlad när Esther började gråta. Han fattade alvarligt talat inte ett dugg. Där stod en av de snyggaste brudarna han någonsin sett och stortjöt för att hon var tvungen att sova i samma säng som honom. Hon grät inte så där hysteriskt och snorigt som vissa tjejer gjorde heller. Det var sån där irriterande, hjärtskärande gråt som gjorde att man ville hålla om henne, men han hejdade sig. Vad tusan skulle han göra nu?

Han funderade stint när hon plötsligt slutade gråta och gnuggade sig i ögonen.

”Skärp dig nu, Esther.” sa hon tyst till sig själv. ”Okej.” sa hon till honom, men inte särskilt övertygande. ”Jag ska försöka. Men på ett villkor: Jag sover vid väggen.”

Michael blev överrumplad över hennes enkla krav. ”Va, visst, självklart.” sa han förvirrat.

”Bra.” sa hon och vände sig om igen. Hon drog av sig tröjan igen för att sätta på sig bh. Sedan letade hon igenom sig väska efter en annan tröja. Hon drog på sig den och satte sig sedan på sängen. ”Ska du bara stå där och stirra på mig?”

”Eh … nej … nejnej …” Michael var fortfarande förvirrad. Han mumlade bara orden, och Esther stirrade hela tiden konstigt på honom.

Esther gjorde sitt bästa för att inte vidröra Michael när han väl hade lagt sig bredvid henne. Hon låg tätt tryckt mot väggen och han låg med ryggen mot henne på andra sidan sängen. Hon kunde inte somna, så hon låg bara och betraktade honom när han tog lugna, sovande andetag. Plötsligt rullade han runt och vände sig mot henne. Han sov djupt, men den hastiga rörelsen hade överraskat henne, så hon ryckte till.

”Herregud.” viskade hon den amerikanaren låg stilla igen. Hon ville berätta för honom varför hon hade blivit så upprörd, han hade sett helt förstörd ut när hon börjat gråta. Men det var inte bara det som gjorde att hon inte kunde sova. Det var också uppspeltheten av att det var första dagen på basen dagen efter. Snart skulle utbildningen börja på riktigt … snart skulle hon få visa de andra att hon inte bara var en liten brittisk tjej. 

Ni får gärna kommentera och gilla, då blir man lite mer motiverad.. :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...