”Jillian!”

Det var måndag och hon och Amanda satt i Stora Salen och åt sin frukost. Jillian vände sig om mot den som hade ropat. Det var Harry, såklart.

”Hej.” sa han och log mot henne. Hermione och Ron anslöt sig bakom honom. Jillian höjde sina ögonbryn. Hon var fortfarande sur över förlusten, ännu ett dåligt Slytherin-drag.
”Vad vill ni?” sa hon irriterat.

”Hagrid sa en grej igår, det är om..” sa Hermione och tittade på Harry.

”Hunden” viskade Ron och lutade sig fram för att hon skulle höra honom.

”Jaha?” sa Jillian. ”Varför skulle jag bry mig?” De såg förbryllade ut. ”Jag har ingenting med det att göra.”

”Det har du visst.” sa Hermione och tittade bedjande på henne. ”Snälla, följ med så att vi kan berätta.”

”Jaja..” sa hon, reste sig upp och tog sin skolväska. Amanda reste sig upp också men Jillian hejdade henne. ”Stanna här. Vi träffas..” hon tittade på Harry, han gav henne den där minen som sa att det var väldigt viktigt. ”..vid lektionen sen..”

Amanda satte sig ner igen och återgick till sin frukost.

Sen gick Harry, Hermione och Ron, följda av Jillian, till det där gömda rummet bakom en av tavlorna som de hade varit i när de jagades av Filch.

”Vad är det som är så viktigt?” frågade Jillian när de hade gått en bit in i korridoren.

”Hagrid sa att en person vid namn Nicolas Flamel var är inblandad i det där med det som hunden vaktar.” sa Harry.

”Hunden vaktar?” sa Jillian frågande. ”Va?”

”Hermione la märke till att hunden stod på en fallucka, så den måste vakta nånting. Vi frågade Hagrid om det. Och Harry berättade att han och Hagrid hade hämtat något på Gringotts samma dag som det var inbrott där, och nu tror vi att Hagrid hämtade det som är gömt där inne. Men vi vet inte vem Nicolas Flamel är, så vi behöver din hjälp.” sa Ron i ett andetag.

”Jag känner igen namnet, men jag vet inte var jag har hört det. Har ni kollat i biblioteket?” frågade Jillian.

De skakade på huvudet.

”Okej.. Men jag vet att jag har hört det förut.. Hm. Jag får kolla upp det.” svarade Jillian och log snabbt. ”Men jag vill gärna inte hjälpa till..”

”Varför?”

”Eh.. Jaa, ni är Gryffindorare och jag är Slytherinare, jag vet inte om ni bryr er om det, men jag skulle få ett dåligt ryckte, om folk såg mig ihop med er menar jag.”

”Om du inte hjälper till berättar vi varför du egentligen följde efter oss och mötte trollet.” sa Harry.

”Det var inte så snällt av er.” sa Jillian och höjde ögonbrynen. ”Jag trodde du var en Gryffindorare rakt igenom, Harry, men när jag hör dig nu skulle man kunna tro att du var en Slytherinare.”

Han gjorde en arg min. ”Hjälper du till eller inte?”

”Jaja, om jag måste.” sa hon. ”Men jag vill inte.”

Dagen fortsatte som vanligt efter det. Men när dagen var slut gick hon till biblioteket som de hade bestämt innan. Harry, Hermione och Ron var inte där än, så Jillian satte sig och läste lite läxor medan hon väntade.

Det gick en kvart och ingen kom … en kvart till … en timme. Hade hon förstått fel? Nej, de hade sagt ”Idag efter skolan i biblioteket”, det var hon säker på.

Efter en liten stund till kom de äntligen.

”Varför tog det sån tid?” frågade Jillian syrligt.

”Vi var hos Hagrid.” svarade Harry kort och sedan gick det in bland böckerna och började leta efter Nicolas Flamels namn. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett vääldigt kort kapitel idag, men jag har inte riktigt tid att skriva så mycket idag. Kommer ett längre imorgon. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...