Det gick några veckor till och plötsligt var det november. Jillian hade kommit in i rutinerna och hade inga som helst problem med att hitta i slottet längre. Det blev kallare och kallare och bergen omkring skolan var isiga och gråa. Varenda morgon var gräset täckt av frost.

Men en sak var bra: Quidditchsäsongen hade börjat. På lördagen skulle Jillian spela sin första match som sökare efter flera veckors träning: Slytherin mot Gryffindor. Om Slyherin vann skulle de få behålla sin ledning i elevhemsmästerskapen, om Gryffindor vann skulle de få andra plats, alltså skulle Slytherin leda i vilket fall, men det är ju kul att vinna, såklart.

Dagen före matchen stod Jillian, Amanda och Daphne ute på skolgården. Harry, Ron och Hermione stod inte långt ifrån dem, de stod omkring en glasburk med en blå låga i. Hermione hade säkert trollat fram den.

Snape kom ut genom en dörr och gick raka vägen fram till dem.

”Vad är det du har där, Potter?” frågade han och tittade på boken som Harry höll upp. ”Biblioteksböcker får inte tas med utanför skolan.” sa Snape. ”Ge mig den. Fem poängs avdrag för Gryffindor.”

”Den regeln hittade han just på.” muttrade Harry när Snape var på väg därifrån. Jillian upptäckte att han haltade.

”Vad tror ni att det är för fel på hans ben?” frågade hon Amanda och Daphne och nickade mot Snape.

”Vet inte.” sa Daphne.

”Ingen aning.” svarade Amanda.

Jillian såg Harry, Ron och Hermione lämna skolgården.

”Var är min uniform då?” var orden som Jillian vaknade av nästa morgon. Det var Daphne som stod mitt i rummet och kokade av ilska. ”Någon av er måste ha tagit den!” sa hon argt.

”Varför skulle vi vilja ha dina uniformer?” frågade Jillian trött och satte sig upp. ”De är för stora för mig.”

”Men!” fräste hon. ”Jag har letat igenom hela rummet och jag vet att jag la dem precis här igår!”

Amanda stod vid sin säng iklädd sin uniform. Hon tittade på Daphne med en är min.

”Du är bara slarvig.” sa hon. ”Dom är säkert i din koffert.”

Hon gick fram till Daphnes koffert men stoppades av henne.

”Du rör inte mina grejer” sa Daphne hotfullt. ”Om du ens rör min koffert bryter jag nacken av dig.”

”Men håll käften!” sa Jillian och tryckte ansiktet mot kudden. ”Det är till och med lördag idag, ni behöver inte ha era jäkla uniformer!”

Det blev tyst, men stämningen var inte den bästa.

”Jag tror ändå att någon av er tog dem.”

Jillian blängde ilsket på Daphne.

Hon kom på något sätt upp ur sängen och insåg just då att det var lördag. Den lördagen. Den lördagen de skulle spela sin första Quidditch match! Jillian drog fram kvasten som hade blivit skickad till henne för några veckor sedan. En Nimbus 2000, såklart.

”Juste, det är match idag.” sa Amanda och log snällt mot Jillian. ”Lycka till.”

”Tack. Jag tror att jag behöver det..” svarade Jillian.

Sedan gick hon och Amanda ner till frukosten medan Daphne fortsatte leta efter sina uniformer i rummet.

Klockan elva hade hela skolan samlats på läktaren på Quidditchplanen. Vädret var klart och kallt, ”Ett bra väder för Quidditch” som Flint skulle sagt. Det fanns nästan inga dåliga väder enligt honom, utom regn och stark vind eller snö och stark vind, då och endast då var det dåligt väder.

Jillian hade fått höra att Gryffindors lagkapten alltid höll ett tal innan matcherna och att Flint bara gjorde det om de hade en chans att vinna, innan finalen. Innan sa han bara:

”Spela bra och lycka till.” Det var allt. Sedan vandrade de ut på Quidditchplanen i sina gröna Quidditchklädnader (Gryffindor spelade i rött).

Det första Jillian såg när de vandrade ut var en plansch som blinkade i olika färger, med ett stort Gryffindor-lejon och med texten: ”Potter till President”.

Det fanns några utspridda planscher i Slytherinpubliken, där det stod ”Heja Slytherin!” eller ”Slytherin är bäst!” eller en där det stod: ”Heja renbloden och slakta de andra!”, men den togs bort av en lärare, för att den var ”kränkande”. Inte för att Jillian höll med, Amanda var ju halvblod, men det fanns ju dem som inte borde vara på skolan, både mugglarblod och renblod faktiskt, till exempel Neville Longbottom, Jillian var säker på att han inte hade godkänt i något ämne, utom örtlära.

Madam Hooch var domare. Hon stod mitt på planen med en kvast i handen.

”Nu vill jag se en fin och just match, hör ni det allesammans” Hon verkade vända sig speciellt mot Flint, som log slugt mot henne. ”Var snälla och sitt upp på era kvastar.”

Jillian satt upp på sin Nimbus. Hon fick syn på Harry, som kravlade sig upp på sin kvast.

Madam Hooch blåste med sin silvervisselpipa och 15 kvastar steg upp i luften.

Jillian drog sig omedelbart upp högt över spelplanen, så att hon fick en bra utsikt över hela, och hon såg till att hamna lite högre upp än Harry, som verkade ha samma taktik, så att hon kunde se honom också.

Harry kastade inte ens en blick på Jillian, utan höll ögonen på matchen där nere, istället för att spana efter kvicken.

”Och Klonken uppfångas omedelbart av Angelina Johnson från Gryffindor – en sån duktig Jagare den flickan är, och snygg är hon också …”

”JORDAN!”

”Förlåt, professorn.”

En pojke från Gryffindor refererade matchen, han hette Lee Jordan och var nogrant övervakad av professor McGonagall.

”Och hon susar verkligen iväg där uppe, en snygg passning till Alicia Spinnet, ett strålande fynd av Oliver Wood, bara reserv förra året … tillbaka till Johnson och … nej, Slytherin har tagit Klonken …” Men efter det slutade Jillian att lyssna, hon stirrade omkring på planen och hoppades få syn på Kvicken före Potter. Det skulle vara skit om hon misslyckades på sin första match …

”MÅL FÖR GRYFFINDOR!” hörde hon Jordan ropa, och tittade ner och fick se Potter göra några loopar i luften. Jillian suckade. Hoppas Slytherin gör mål snart …

En stund senare hade Gryffidor gjort två mål, och hade där med 20 poäng, mot Slytherins än så länge noll.

Hon började lyssna på Jordan igen:

”Slytherin har hand om spelet … Flint har Klonken … tar sig förbi Spinnet … tar sig förbi Bell …”

”Kom igen nu, Flint …” viskade hon för sig själv.

”… får en hård smäll i ansiktet av en Dunkare, hoppas den krossade näsan på honom … jag skämtade bara, professorn … Slytherin gör mål … å nej …”

Jillian flög ner en bit och gjorde loopar, precis som Harry hade gjort tidigare.

Plötsligt verkade det som om Harry tappade kontrollen över sin kvast. Han flög högre och högre upp i luften, bort från spelet, och den ryckte och svängde omkring väldigt mycket.

”Harry..?” ropade Jillian till honom, men han hörde inte, för kvasten började plötsligt att rulla runt, och han tappade nästan greppet om halsen på kvasten.

Kvasten ryckte till, och Harry blev hängande i en hand, precis som Jillian gjort under uttagningarna, men de var betydligt högre upp nu. Det verkade som om kvasten försökte göra sig av med Harry, den ryckte och svängde och Jillian var tvungen att flyga flera meter ifrån för att inte bli sparkad i huvudet av Harrys fötter som svängdes omkring överallt.

Plötsligt slutade kvasten att skaka och Harry kravlade sig upp igen.

”Va i …?” sa Jillian men Harry bara ryckte på axlarna och började flyga ner mot marken. Plötsligt slog han händerna för munnen och ramlade ner den sista halvmetern till marken. Jillian tittade ner och fick se honom nästan kräkas upp något litet och guldfärgat …

”Jag har Kvicken!” hojtade han och viftade med den i luften, och matchen slutade i total förvirring, och Jillian flög ner till marken med huvudet hängande.

”Jag misslyckades på min första match!” sa hon argt på eftermiddagen, när Flint stod och argumenterade med några andra elever om att det var fusk att Harry hade svalt den istället för att fånga den.

”Det gör ingenting Jilli” sa Draco som satt bredvid henne i en soffa framför en av brasorna. ”Vi leder ju fortfarande.”

”Men …”

”Det gör inget.” upprepade han.

Hon blängde ner på sina händer och slutade lyssna på dem. För det gjorde faktiskt något. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Håller ni med Jillian? ;) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...