Trollet stannade till vid en dörröppning och kikade in. Det ruskade på huvudet och fattade ett beslut med sin lilla hjärna och lufsade långsamt in i rummet.

 Jillian andades ut. Hon hade inte ens vågat andas under tiden trollet var där.

”Nyckeln sitter i låset” mumlade Harry bredvid Jillian. ”Vi kan låsa in det.”

”Bra idé” sa Ron nervöst.

”Vänta..!” sa Jillian men Harry tystade henne.

”Var tyst bara.” viskade han.

Jillian vågade inte säga nånting, men hon kände till något som det var ganska viktigt att de visste.

”Killar..” viskade hon tyst och såg sig omkring i korridoren. ”Ni måste lyssna.. det där är..”

”Vi vill inte höra!” fräste Ron.

”Men..”

”SCHH!” sa Ron och smög fram och smällde igen dörren och låste den.

”Ja!”

De började springa tillbaka längs korridoren.

”VÄNTA!” skrek Jillian efter dem. Hennes ansikte var skräckslaget och hon ville egentligen inte säga något men..

”Å, nej!” sa Ron och till och med i det mörka ljuset i korridoren kunde hon se att Ron var likblek i ansiktet, nästan lika blek som Blodige Baronen.

”Det där är flicktoaletten!” flämtade Harry.

”Hermione!” sa båda två samtidigt.

”Varför sa du ingenting Jillian!”

”JAG FÖRSÖKTE!” skrek hon, men slog sedan händerna för munnen. Hon kände hur hon började få tårar i ögonen. ”Ni.. Ni lyssnar ju inte på mig!” sa hon.

Men de lyssnade inte, såklart. De var fullt upptagna med att springa tillbaka, låsa upp dörren och rusade in på toaletten.

Jillian följde inte efter. Hon stannade på fläcken. Hon tänkte inte riskera livet för en smutsskalle.

Hon hörde Ron ropa något, och smög långsamt mot dörren med ett skräckslaget ansiktsuttryck. Hon stannade när hon hörde Harry ropa;

”Sätt igång, spring, spring!”

Plötsligt röt trollet och Jillian backade. Varför var hon tvungen att vara en sån typisk Slytherinare? Varför? Hon stängde ögonen och tog några djupa andetag. Kom igen nu, Jillian. Tänkte hon. Du måste hjälpa dem. Hon drog långsamt fram sin stav.

Det var fullt med ekon och skrik inuti rummet. Jillian stog fortfarande tryckt mot väggen utanför. Men när hon hörde ännu ett skrik tog hon ännu ett djupt andetag och rusade sedan raka vägen in på flicktoaletten.

En väldigt stor överraskning mötte henne. Harry satt uppe på trollets axlar och hade just tryckt in sin stav i trollets näsa.

Trollet vrålade av smärta och viftade med sin klubba i luften. Jillian duckade undan, ner på marken och fick då syn på Hermione, som satt tryckt mot väggen och stirrade gapande på trollet helt skräckslagen. Jillian ville gärna göra exakt samma sak, just nu, men hon höjde staven istället..

Men hon hann inte göra något. Ron hade lyft sin stav;

”Wingardium Leviosa!” ropade han.

Trollets klubba höjde sig i luften och svävade flera meter över trollets huvud. Plötsligt föll det ner med ett otrevligt brak ner i trollets huvud.

Trollet vacklade till på fläcken och föll sedan framstupa ner på golvet.

Harry reste sig upp. Han skakade och det såg ut som om han tappat andan.

Jillian stirrade skräckslaget på trollet som nu låg utslaget på golvet, med en trollstav uppkörd i näsan.

Hon öppnade munnen, men fick inte fram ett ljud. Hermione var den första som sa något.

”Är det … dött?”

”Jag tror inte det” sa Harry. ”jag tror att det bara har tuppat av.”

Han böjde sig ner över trollet och drog ut trollstaven som var täckt med något som såg ut som tjockt, grått klister.

”Isch … trollsnor.”

Jillian kände maten i magen igen. Men hon kämpade för att inte spy. Plötsligt hörde hon steg i korridoren utanför.

 Jillian insåg plötsligt hur mycket väsen de fört, med trollets vrål och allt buller.

Ett ögonblick senare kom professor McGonagall instörtande i rummet, tätt följd av professor Snape och Quirrell. Quirrell tittade på trollet och gav till ett svagt kvidande och tittade hastigt ner på en toalett medan han tog sig för hjärtat.

Snape böjde sig över trollet, efter att ha gett Jillian en underlig blick. McGonagall tittade på Harry och Ron. Hon såg förbannad ut.

”Vad i all världen tänkte ni på?” sa McGonagall till dem. Hon verkade inte bry sig om Jillian. Ron stod fortfarande med trollstaven i luften. ”Ni hade tur som inte blev dödade. Varför är ni inte i er sovsal?”

Snape gav Harry en genomträngande blick och sedan en till Jillian, såklart.

”Snälla professor McGonagall – de sökte efter mig.”

”Miss Granger!”

 Jillian tittade upp på henne. Hon stod nu upprätt på golvet.

”Jag gav mig ut för att leta efter trollet för jag … jag trodde att jag kunde klara av det på egen hand … för jag har ju läst allt om dem.”

Ron tappade sin stav. Jillian tappade sin haka. Hon stirrade på Hermione med förvånade ögon.

”Om de inte hade hittat mig, skulle jag vara död nu. Harry stack upp sin trollstav i näsan på trollet och Ron slog det medvetslöst med klubban det hade med sig. De hade inte tid att gå och hämta nån. Trollet var på väg att ta död på mig när de kom.”

 Jillian såg hur Harry och Ron försökte få det att se ut som om den här historien var helt ny för dem, hon själv genomskådade det direkt. Jillian försökte inte hålla på som om det var sant. Varför skulle hon det? Hon hade ingen anledning att skydda dem.

”Och Miss Black, vad gör du här?” sa McGonagall och vände sig mot henne.

”Ähum.. Jo.. Jag såg Harry och Ron rusa iväg.. så jag följde efter dem.. för att se till att de.. inte skulle råka illa ut..” man såg på Snape att han inte trodde på henne, men eftersom hon tillhörde Slytherin och att Snape favoriserade henne lite grann gjorde det inget. McGonagall däremo såg övertygad ut.

”Jaa … i så fall …” sa hon och stirrade på alla fyra. ”Hermione Granger, duma flicka, hur kunde du bara komma på idén att ge dig i kast med ett bergatroll på egen hand?”

Hermione hängde med huvudet. Jillian kunde inte förstå hur Hermione, lilla miss duktig, som aldrig i sitt liv skulle bryta mot reglerna, kunde stå där och ljuga om att hon hade gjort det. Det var lika otänkbart som att Snape skulle börja dela ut karameller. Jillian försökte att dölja det roade leendet vid den tanken.

”Hermione, Gryffindor kommer att få fem poängs avdrag för det här.” sa McGonagall. ”Jag är mycket besviken på dig. Om du inte är skadad alls, är det bäst att du ger dig i väg till Gryffindortornet. Eleverna hålller på att avsluta festen i sina olika elevhem.”

Hermione gick.

”Jillian, jag förstår inte riktigt varför du är här, men eftersom dina avsikter att gå hit var goda kommer jag att ge Slytherin fem poäng. Ge dig iväg.” fortsatte hon. Jillian gick då ut, men hon stannade utanför dörren, hon ville veta vad som hände med Harry och Ron. Av ren nyfikenhet.

”Ja, jag säger fortfarande att ni hade tur, men det är inte många förstaårselever som hade kunnat ställa upp mot ett fullvuxet bergatroll. Ni vinner fem poäng vardera år Gryffindor. Jag ska informera professor Dumbledore om det. Ni kan gå.”

Efter att McGonagall nämnt deras poäng rusade Jillian iväg mot Slytherin. Jillian undrade om detta skulle förändra något mellan henne och Gryffindorarna. Men hennes beslut blev att detta inte hade någon betydelse. Hon hade ju inte gjort något.. eller?

När hon kom till Slytherin var det första hon mötte ett oroligt ansikte som tillhörde Amanda.

”Vad hände?” frågade hon hastigt i en viskning.

”Jag ska berätta..” De gick in i sovsalen, och Jillian berättade allt som hänt. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så.. Jillian fick fem poäng idag!

Vad tycker ni? 

 

Yolanda

22 maj 2013 20:53

Bra! Saknat dina berättelser!

http://hpstorys.bloggplatsen.se

Hon som skriver

22 maj 2013 21:46

;) Kram på dig! Jag följer din blogg också bara så att du vet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...