Under vägen tillbaka till Slytherin hörde Jillian plötsligt ett ljud. Det var Harry, Ron, Hermione och Pojken.

”Jillian! Hjälp!” ropade Harry.

Jillian fick då syn på Peeves, spöket som de andra spökena sa inte var nått spöke.

”ELEVER UPPE UR SÄNGEN!” vrålade Peeves. ”ELEVER UPPE OCH GÅR I TROLLKONSTKORRIDOREN!”

Peeves fick plötsligt syn på den Blodige Baronen, men Jillian hann inte se vad som hände, för hon sprang efter de andra, som nu rusade längs korridoren. Jillian kom ikapp dem när de stannat framför en dörr.

”Nu är det färdigt!” stönade Ron och försökte knuffa upp dörren, som uppenbarligen var låst.

”Flytta på dig!” morrade Jillian och knuffade sig fram till dörren. Hon drog snabbt fram staven och riktade den mot dörren. ”Alohomora!”

Det hördes ett klick i låset, och dörren svängde upp. De kilade snabbt in genom den och Jillian tryckte örat mot nyckelhållet.

”Vilken väg tog de, Peeves?” frågade Filch som plötsligt befann sig utanför dörren. ”Fort, tala om det för mig.”

”Säg 'snälla du'”

”Håll inte på och tjafsa med mig, Peeves, säg nu vart de tog vägen?”

”Jag säger inte ingenting, om du inte säger snälla du till mig” sa Peeves, och det lät som om han nästan inte kunde hålla sig för skratt.

”Okej då – snälla du.”

”INGENTING! Hahaha! Sa ju att jag inte skulle säga ingenting om du inte sa snälla du! Hahahaaaaa!” Det hörde ljudet av Peeves som svischade iväg och Filch som svor av ursinne.

”Han tror att den här dörren är låst” viskade Harry i Jillians öra. ”Jag tror vi klarar oss. Släpp mig, Neville!” Jillian vände sig om och fick se Neville stå och rycka i Harrys ärm. ”Vad är det?”

Harry vände sig om, och hans ögon blev stora och blanka. Jillian tittade upp och fick också se det. Hon trodde plötsligt att hon var inne i en mardröm. De befann sig inte i ett rum, som de trodde från början, utan i en korridor. De befann sig i den förbjudna korridoren på tredje våningen. Och Jillian förstod plötsligt varför den var förbjuden.

De tittade rakt i ögonen på en fruktansvärd hund, en hund som fyllde hela utrymmet mellan taket och golvet. Den hade tre huvuden, tre par rullande, galna ögon; tre nosar, som ryckte och darrade i riktning mot dem; tre dreglande munnar med saliv som hängde i klibbiga trådar från gulaktiga huggtänder.

Jillians hjärna gick på högvarv, hon tänkte så snabbt att hon inte ens kunde uppfatta vad det var hon tänkte; så hon grep tag i dörrhandtaget, slängde upp dörren och rusade iväg längs korridoren, och stannade inte fören hon var utanför ingången till Slytherin.

Nästa morgon vaknade hon av att någon skakade om henne i sängen.

”Jillian! Vakna! Vi kommer försent!” det var Amandas röst.

Hon slog upp ögonen.

”Förbaskade Gryffindorare!” morrade Jillian och steg långsamt upp ur sängen.

”Vad är det med dem?”

”Jag gick ut, jag fick dåligt samvete, för att Draco lurade dem, så jag mötte dem i Troférummet och sedan satte de mig i knipa, självklart!”

”Vad hände?” frågade Amanda nyfiket.

”Filch kom, och jagade oss flera kilometer ifrån troférummet, till en hemlig korridor någonstans. Sedan mötte jag Blodiga Baronen som visade mig vägen tillbaka, men så mötte jag dem igen, och de var jagade av Peeves. Jag räddade dem, och de ledde mig rakt in i det förbjudna rummet på tredje våningen. Sen stack jag, utan ett ord.”

Amanda bara gapade.

”Rummet på tredje..” hon stirrade förbluffat på Jillian. ”Vad var det där inne?”

”En hund med tre huvuden, den var jätte läskig.” sa Jillian medan hon drog uniformen över huvudet. ”Den dreglade och stirrade på oss, med jätte stora ögon.” hon tittade sig i spegeln och flätade ihop sitt tjocka hår i en fläta. ”Sen sprang jag hela vägen därifrån och till Slytherin, utan att möra någon.”

”Vilken tur du har.” sa Amanda. ”Jag bara låg här och sov medan allt hände! Varför väckte du inte mig?”

”För att du skulle skrika för mycket.” sa Jillian .”De sa att du var rädd för mörker?”

”Ja, men..”

”Det var bläcksvart i vissa korridorer.” Sa Jillian medan hon slängde ner böcker i väskan. ”Vi har Trolldryckskonst idag?”

”Ja, men ...”

”Amanda, det var lika bra att jag gick själv.” Hon slängde ner sina trolldrycksingreddienser i väskan. ”Kom nu, jag är vrålhungrig.”

”Jaja..” sa Amanda och tog upp sin väska. ”Vilka Gryffindorare var det?”

”Harry Potter, Ronald Weasley, Hermione Granger och den där tjockisen Neville Longbottom, eller vad han heter.”

”Mhm..”

Den morgonen när Ugglorna strömmade in i Stora Salen, vid frukosten, vändes allas uppmärksamhet mot ett långt, smalt paket som bars av sex tornugglor. Jillian undrade vem det stora paketet var till, men fick snart svar på det, när tornugglorna släppte ner det framför Harry Potter.

Draco kom en liten stund senare och talade om för Jillian och Amanda vad det var i paketet:

”Jag mötte Potter i korridoren.” sa han. ”Han bar på ett paket, så jag ryckte det från honom, och ni kan aldrig gissa vad det var inuti.” Han såg väldigt bekymrad ut när han sa det.
”Öppnade du det?” frågade Jillian och höjde ögonbrynen.

”Nej! Det är väl klart jag inte gjorde!” fräste han. ”Man kände genom pappret. Det var en kvast.”

”Va?” sa Jillian och Amanda i kör.

”Ja, det är sant.” sa han och sänkte rösten ännu mer. ”Jag sa att förstaårselever inte fick ha kvastkäppar, så klart, för det får vi ju inte.” Han såg sig om för att försäkra sig om att ingen lyssnade. ”Och då kom Flitwick. Han frågade Potter vilken modell det var, Potter sa att det var en Nimbus tvåtusen!”

”Va?!” sa Jillian och Amanda, igen.

”Ja, det är sant!” sa Draco och tystnade snabbt när han märkte att han höjt rösten. ”Potter klämde ur sig en onödig kommentar, såklart; 'Det är faktiskt tack vare Malfoy här som jag fått den'. Såå Onödigt!”

Jillian log och tittade upp på honom. ”Du tror väl inte att han ska spela för Gryffindor i Quidditchlaget?” frågade hon honom.

”Jag är rädd för det.” sa han och lämnade dem.

På lunchen sedan sökte Ron och Harry upp Jillian.

”Vad vill ni?” frågade hon trött.

”Vi ville bara säga att vi är tacksamma för att du kom och...”

”SCHH!” utbrast Jillian och hoppade upp från sin plats vid bordet. ”Är du dum i hela huvudet!?” fräste hon.

”Vad?” sa Ron och tittade på de övriga runt Slytherinbordet, som nu blängde på Gryffindoreleverna som stod där.

”Jag vill inte...” hon avbröt sig och gick lite närmare Harry och Ron, så att hon kunde viska; ”Jag vill inte att alla ska veta att jag räddade er.” sa hon och blängde lätt på dem.

”Jahaa” sa Harry och nickade. ”Varför?”

”Draco sa igår att han skulle strunta i er, så att ni två skulle bli relegerade eller nåt, och om han får veta om att jag ville varna er kommer han att reta mig i resten av mitt liv.” sa Jillian och tittade allvarligt på dem. ”Gå nu!”

De tittade på varandra med höjda ögonbryn och gick sedan.

Jillian satte sig ner vid bordet igen och åt upp sin lunch.

En dag fick Jillian ett meddelande på morgonen. Det var från Snape.

 J. Black,

Kom till mitt kontor när lektionerna är slut. Jag behöver prata med dig.

S. Snape.

”Amanda..” sa Jillian och räckte brevet till Amanda.

”Oj” sa hon när hon läst. ”Det låter allvarligt.”

”Ja, men jag måste nog gå..”

”Mm”

Jillian gick mot Snapes kontor i fängelsehålan bredvid trolldryckskonstklassrummet. Hon knackade på dörren och Snape svarade;

”Kom in.”

Jillian öppnade långsamt dörren och steg in i rummet. Om man ens kunde kalla det ett rum; det såg mer ut som en fängelsehåla, blandat med ett förråd, det fanns ett skrivbord, där Snape satt och skrev; runt väggarna, var det, precis som i klassrummet, fullt med burkar med konstigt innehåll; väggarn, taket och golvet var helt gjort av sten, och det var smutsigt och det fanns en tjock, unken lukt i luften.

”Sitt ner.” sa Snape och nickade mot stolen framför skrivbordet. ”Jag har hört,” Snape tittade genomskådande på Jillian och hon tänkte att han kanske hört att hon vart ute natten innan..

”Jag har hört att du flyger kvastkäpp väldigt bra.” sa han och en sten föll från Jillians hjärta.

Hon trodde att han verkligen visste att hon vart ute, hans ansikte var hårt och såg argt ut, men det var tydligen alltid så.

”Har jag fel, eller har du även spelat Quidditch?” frågade Snape.

”Ähum.. Jo, jag har spelat Quidditch, när jag var mindre, men det var mot småungar.. eftersom jag även var en..”
”Jo, jag förstod det så, ja.”

Det var tyst i ett ögonblick.

”Mr. Flint här, letar efter någon som kan spela sökare för Slytherin-laget.”

Jillians ögon vidgades plötsligt. Skulle hon få spela i Slytherins Quidditchlag? Hon ryckte även till, för hon hade inte sätt Marcus Flint sitta där i en stol, i ett hörn av rummet.

”Vem var det som sade..?” började Jillian, men hon fick plötslig ett svar i huvudet. ”Var det Amanda?”

”Ja, det var faktiskt Amanda Goldwell som gav oss den här informationen.” sa Snape och nickade. ”Är du intresserad?”

”Absolut!” sa Jillian och sken upp. ”När började träningarna?”

”På nästa vecka är första.” sa Flint. ”Ses där.” Han lämnade rummet.

”Var det något mer?” frågade Jillian.

”Nej. Jag är klar.” sa han och återvände till sina papper.

Jillian lämnade honom. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Långt kapitel denhär gången.. Säg vad ni tycker om nya Headern! ;D Jag ansträngde mig med den. Owo Jag gjorde den i Paint. O_O men jag tycker att den blev bra! 

Säg vad ni tycker som vanligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...