Jag känner mig så elak nu! Fyyy! Men nu får ni iallafall veta! Förlååt! Men här kommer det! 

-----------------------------------------------------------------------------------------------

 ”Det är nog bäst att du blir..”

Det var tyst en sekund.

”SLYTHERIN!”

Jillian hoppade upp från pallen och lade hatten på den med ett leende. Hennes mamma hade varit Slytherin, precis som hon blev nu! Hon gick snabbt mot bordet där de applåderande, jublande Slytherinarna satt. En flicka från en annan årskurs flyttade på sig så hon kunde sätta sig där.

Sorteringen höll på, och alla eleverna blev utsorterade till sina hem, tillslut kom de fram till.. ”Draco Malfoy” ropade McGonagall.

Hatten behövde knappt röra vid Draco's huvud innan den ropade..

”SLYTHERIN!”

Jillian svor för sig själv, men lite för högt, för flickan bredvid, som hade rest sig upp för att applådera till det nya tillskottet i Slytherin, tittade ner på henne.

”Eh.. Jag är släkt med honom..” sa Jillian till flickan, och hon log snabbt mot henne.

Det var inte många kvar nu.

Moon …, Nott …, Parkinson …, sedan ett par tvillingsystrar, Patil och Patil, Perks.. och sedan..

”Harry Potter”

Nästan alla blev helt chockade och började viska hysteriskt.

”Var det Potter hon sa?”

”Den Harry Potter?”

Hatten föll ner över Harrys huvud, och tystnaden föll över salen. Den här gången var det en mycket djup, och nervös tystnad. Alla ville ha den berömda Harry Potter i sitt elevhem. Det tig riktigt lång tid innan hatten sade något. Men tillslut ropade den:

”GRYFFINDOR!” och två pojkar i Gryffindor, som tydligen var tvillingar, började ropa:

”Vi fick Potter! Vi fick Potter!”

Det var väldigt mycket applåder den här gången från Gryffindorbordet.

Den sista som blev placerad var Blaise Zabini, som blev en Slytherinare. Professor McGonagall rullade ihop pergamentrullen och lyfte upp Sorteringshatten och gick därifrån.

Precis i mitten av honnörsbordet satt Albus Dumbledore, som reste sig upp. Han strålade mot och slog ut med armarna mot eleverna som om inget kunde göra honom gladare än att se dem alla där.

”Välkomna!” sade han. ”Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Innan vi börjar på vår festmåltid, skulle jag vilja säga ett par ord. Och så här lyder de: Dumbom! Lipsill! Stolle! Tokskalle!

Tack ska ni ha!”

Han satte sig ner igen. Jillian höjde ögonbrynen och tittade upp mot bordet medan hon applåderande som alla andra elever.

Jillian vände sig mot flickan bredvid sig.

”Är han inte lite.. tokig?” frågade hon.

”Tokig? Ja, han är helknäpp! Men han är den avgjort bästa trollkarlen genom tiderna. Folk säger att han är ett geni! Potatis, Jillian?” svarade flickan.

Jillian bara gapade. Faten som varit tomma för bara en sekund, dignade nu av mat. Det fanns rostbiff, stekt kyckling, fläskkotletter, lammkotletter, korvar, bacon och stekt kött, kokt potatis, stekt potatis, pommes frites, Yorkshirepuddingar, ärtor, morötter, köttsås, ketchup (vad det nu var) och av någon konstig anledning, (Jillian misstänkte att det var Dumbledores idé) pepparmintskarameller.

Jillian upptäckte att det satt ett spöke en liten bit bort från henne. Han såg ganska läskig ut, han hade tomma stirrande ögon, ihåligt ansikte och en klädnad fläckad av silverfärgat blod. Jillian frågade flickan bredvid sig vem spöket var.

”Det är Slytherins elevhems spöke, han heter Blodige Baronen.”

”Han ser ganska läskig ut..” sa Jillian medan hon tog en potatis till.

”Ja.. Men när man har lärt känna honom är han ganska trevlig!” sa flickan och log.

”Vilken årskurs går du egentligen?” frågade Jillian henne.

”Tracey Davis, fjärde årskursen.”

”Mhm” sa Jillian och åt upp sin mat.

När alla hade ätit så mycket de orkade, försvann resterna av maten från tallrikarna och lämnade dem skinande rena, som innan. Ett ögonblick senare dök efterrätterna upp. Glass i alla smaker man kunde tänka sig, äppelpajen, sirapstårtor, chokladbakelser och syltmunkar, sockerkaka med vaniljkräm och grädde, jordgubbar, brylépudding, rispudding …

Det första Jillian tog var sirapstårta. Tracey hade uppmuntrat henne att smaka på den, 'Den är godast' hade hon sagt.

Jillian började känna sig varm och trött och hon var jätte mätt nu.

Till sist försvann även efterrätterna och professor Dumbledore reste sig upp igen. Det blev omedelbart tyst i salen.

”Ähum … bara ett par ord till nu när vi alla fått näring och blivit vattnade. Jag har några saker att meddela er inför terminsstarten. Nybörjarna bör lägga märke till att skogen på området är förbjuden mark för alla elever. Och det skulle inte skada några av våra äldre elever att också komma ihåg det.”

Dumbledores gnistrande ögon blixtrade till bakom de halvmåneformade glasögonen i riktning mot Gryffindor bordet.

”Jag har också blivit ombedd av vaktmästaren, mr Filch, att påminna er alla om att inga trollkonster bör utövas i korridorerna på rasterna.

Uttagningarna till Quidditchmatcherna kommer att göras under andra veckan på terminen. Alla som är intresserade av att spela för sitt elevhem kontaktar madam Hooch.

Och till sist måste jag tala om för er att i år är tredje våningens korridor på höger sida förbjudet område för alla som inte vill dö en mycket plågsam död.”

Man hörde några spridda skratt från salen, Jillian var inte en av dem. Hon kände sig ganska rädd för det. Hon hade ingen lust att dö.

”Menar han allvar?” frågade Jillian Tracey.

”Ja, jag tror det. Men det är lite konstigt, han brukar alltid ge oss ett skäl till varför vi inte får gå någonstans, skogen är fylld med farliga djur och sådant, det vet ju alla. Han kunde ju i alla fall ha sagt någonting om varför vi inte fick gå dit..” svarade Tracey.

”Och låt oss nu, innan vi går och lägger oss, sjunga skolsången!” ropade Dumbledore, han svängde lätt med sin trollstav, och ett gyllene band flög ut från den. Det höjde sig i luften ovanför borden och snodde sig som en orm till ord.

”Alla väljer sin älsklingsmelodi” sa Dumbledore. ”och så sätter vi igång!”

Skolan skrålade:

Hogwarts, Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts,

Vare sig vi är gamla och flintis

Eller unga med skrubbsår på knäna,

Var snäll och se till att vi nånting oss lär.

Med saker som är intressanta för oss

Behöver vi fylla vårt huvud och sinne

För nu är där tomt, ja, mest bara luft

Och fluglik och tussar av damm där inne.

Ge oss tillbaka allt det som vi glömt

Och lär oss sånt som till nytta kan bli,

Så ska vi plugga tills ögonen blöder.

Gör bara ditt bästa, och resten gör vi.

Alla avslutade sången olika fort, tillslut var det bara de där tvillingarna i Gryffindor som sjöng, och Dumbledore dirigerade till de sista raderna de sjöng med sin trollstav, och när de slutat, var det han som applåderade högst.

”Å, musik” sa han och torkade sig i ögonen. ”En förtrollning som går utanpå allt annat vi gör här. Och nu är det dags för sängen. Kila iväg med er!”

Slytherins nybörjarelever följde efter Slytherins ena prefekt till Slytherins elevhem. De gick ner för en trappa ner i fängelsehålorna, de kom fram till en tom stenvägg, i slutet av en korridor, där prefekten stannade.

”Rent Blod” sa prefekten rakt ur mot stenväggen.

Jillian höjde ögonbrynen, ingenting hände. Men plötsligt öppnades stenväggen och en liten ingång uppenbarade sig där.

De steg in i ett rum som var helt gjort av sten. Det var gröna lampor i taket som fick stengolvet att skifta i grönt, rummet var fult av små soffor och bord, och det fanns två öppna spisar där välkomnande eldar knastrade. Det var ganska högt i tak, och längst bak i rummet fanns en trappa, som ledde till flera olika dörrar.

”Välkomna till Slytherin.” sa Prefekten. ”Det här är sällskapsrum, där nu kan göra era läxor eller bara tillbringa tid. Flickor bor där uppe, pojkar bor under trappan där.” Prefekten pekade på dörrarna som var under den altanliknande plattformen som dörrarna till flickornas elevhem var på. ”God natt” sa han och lämnade eleverna i sällskapsrummet.

Jillian var det första som skilde sig ur gruppen och gick upp mot rummen. Hon hittade en dörr där det stod:

Flickor, år 1.

Jillian öppnade dörren och fann ett mysigt rum, med smaragdgröna väggar och mattor. Det stod fem himmelssängar längs väggarna, och i mellan två av sängarna fanns ett litet fönster. Jillian undrade hur det kunde finnas ett fönster när de var i källaren, men Hogwarts verkade vara lite konstigt. Hon gick fram till fönstret och tittade ut, och såg sjön som de åkt över. Hon log. Det var faktiskt en väldigt fin utsikt, den var säkert ännu finare på dagen.

Hon hittade sin koffert framför en av sängarna, en av dem som var närmast fönstret, och samtidigt som hon öppnade den slogs dörren upp, och fyra tjejer, som också var förstaårselever, steg in i rummet.

Jillian drog på sig sin pyjamas, lade sig i sängen och föll in i en drömlös sömn.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Såå! Varsågoda! Kommentera duktigt ;D

 

yolanda

4 maj 2013 21:45

Bra del!

http://hpstorys.bloggplatsen.se

Hon som skriver

4 maj 2013 21:56

Tack! ;D

 

Sindra

5 maj 2013 08:59

Wow, nice del! Bäst att spara din blogg som ett bokmärke så man inte glömmer att kika in :D

http://sindraspecial.bloggplatsen.se

Hon som skriver

5 maj 2013 10:05

Tack! Herregud! Jag trodde inte att folk skulle tycka om det! Jag hade en annan blogg innan, som det inte gick så bra på.. Men nu går det jätte bra! Över 200 sidvisningar igår!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...