De sista veckorna hemma på herrgården var ovanligt lugna. Inget bråk, inget slagsmål.. Jillian och Draco satt mest på sina rum läste sina intressanta skolböcker. De kom bara ner när det var mat, eller när Narcissa tvingade dem att gå ut. Lucius Malfoy var inte hemma så mycket mer, det hade tydligen hänt något på Gringotts samma dag som Jillian och familjen Malfoy vart där.

En kväll när Jillian precis skulle somna hörde hon hur någon skrek nerifrån hallen. Hon reste sig upp ur sängen och smög ner för trappen, där hon stötte på Draco, som stod där i morgonrock och lyssnade till när Narcissa och Lucius bråkade om någonting, men Jillian kom försent, de slutade bråka och lämnade hallen, så hon smög upp igen. När hon lade sig i sängen somnade hon direkt.

Nästa morgon, innan hon och Draco gick ner till frukost frågade hon vad han hade hört.

”Jag tror att det handlade om Du-Vet-Vem.” viskade Draco.

Du-Vet-Vem, eller Voldemort, var en av de största, och ondaste trollkarlarna genom tiderna. Ingen ville nämna hans namn, de var rädda för bara namnet. Han hade dödat massa folk, både trollkarlar och mugglare. En liten pojke, vid namn Harry Potter, hade stoppat honom, ingen vet hur, för tio år sedan. Alla trollkarlar kände till Potter nu.

”Vad sa de då?” frågade Jillian i en viskning.

”Jag tror att de sa att han skulle komma tillbaka i år, och att pappa borde göra nånting”

”Va!?”

”Ja! De sa...”

Men han hann inte säga mer, för Narcissa kom gående i trappan.

”Vad viskar ni om?” frågade hon och tittade på de båda.

”Jo..” sa Draco fundersamt.

Jillian fick plötsligt en idé:

”Draco läste någon väldigt spännande i en av böckerna, och ville berätta för mig!”

”Jaha, varför viskar ni om det?” frågade Narcissa och tittade genomskådande på dem.

”Jo.. vi ville inte att ni skulle höra, för vi skulle berätta om det vid frukosten.” sa Draco snabbt och gav Jillian en snabb blick.

Narcissa fick plötsligt ett nytt uttryck i ansiktet, ett leende

”Jaha, då ska jag inte förstöra för er. Spring och lek!” Och sedan gick hon vidare.

”Det var för nära.” sa Jillian och pustade ut. ”Du kan ju inte berätta här förstår du väl?” fräste hon. ”Vem som helst kunde ju höra!”

Draco höjde ögonbrynen.

”Det var ju du som frågade.” sa han enkelt.

”Men du kunde ju ha väntat till ett bättre tillfälle.”

Narcissa gick förbi dem igen, och tittade på dem en gång, med den där genomskådande blicken.

Jillian suckade.

”Skitsamma” sen gick hon ner, för att äta frukost.

Morgonen de skulle åka tillbaka till London packade Jillian och Draco sina koffertar. De gick igenom listan flera gånger för att se till att det inte glömt något. Jillian stängde in Smallpaws i sin bur och Draco stängde in sin fula uggla i sin.

Några timmar senare, klockan 9 am, tog de en bil från ministeriet in till London. Klockan 10 am var de framme, och hade exakt en timma innan tåget skulle gå från King's Cross. Familjen Malfoy och Jillian gick in på stationen, medan många mugglare stirrade på dem, och fram till stolpen mellan perrong 9 och perrong 10.

”Vi måste åka hem” sa Narcissa. ”Vi har saker att uträtta” hon gav Lucius en skarp blick. ”Ni vet var ni ska.”

Sen gick de.

Jillian och Draco tittade på varandra.

”Eh..?” sa Draco och tittade på stolpen.

”Vet du..?” frågade Jillian och såg förvirrad ut.

”Nej, du..?”

”Nope” Hon tittade upp på stolpen igen. Sedan såg hon sig omkring efter andra som såg ut som Hogwartselever, men utan framgång.

Plötsligt fick hon syn på pojken hon träffat i klädaffären. Han såg precis lika förvirrad ut som Draco och Jillian. Han tittade om och om igen på sin tågbiljett.

”Jag vet.” sa Jillian plötsligt. ”9 3/4, är nästan mitt i mellan 9 och 10, vi ska gå rakt igenom stolpen.”

”Va..?” sa Draco och stirrade på henne.

”Äh, följ efter mig bara.” sa hon och drog sin vagn med kofferten och kattburen bakåt, sedan tog hon fart, stolpen kom närmare.. och närmare.. Hon stängde ögonen hårt och föreställa sig smällen. Men, den kom inte. Hon stannade och öppnade ögonen igen.

Framför sig såg hon ett långt mörkrött tåg och vid sidan av det stod massor med folk som bar på koffertar, överallt hörde man katter som jamade, ugglor som hoade och föräldrar som tog adjö av sina barn.

Draco kom upp vid hennes sida.

”Smart där.” sa han och klappade henne på axeln innan han halvsprang in i folkmassan och försvan.

Jillian suckade och började köra sin vagn mot tåget. 

--------------------------------------------------------------------------------------------

Såå! Nu är de där snart!! Woho! Kommentera duktigt så kanske kapitel 6 kommer redan ikväll!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...