Pojken tittade bort mot henne. Han såg henne rakt i ögonen och då såg hon att han hade på sig ett par trasiga glasögon, och hans kläder var väldigt stora och säckiga, Jillian hade aldrig sätt honom förut, han såg ut som en mugglarfödd, tyckte hon.

Det var något med mugglarfödda som gjorde att renblodiga drog sig ifrån dem, så hon låtsades att hon inte såg dem, och gick förbi dem med huvudet riktat rakt fram, mot Madam Malkins kläder för alla tillfällen. Den affären låg närmast Gringotts, och det var lika bra att börja med Uniformerna. Men till Jillians besvikelse började pojken och jätten också gå mot butiken. Jillian svor lågt för sig själv och gick sedan in i butiken. Madam Malkin var en liten tjock, leende häxa klädd i lila från topp till tå.

”Hogwarts, lilla vän?” sa hon när Jillian inte sa någonting.

Jillian nickade långsamt.

”Jag har allting framme – en annan ung man är faktiskt här och ekiperar sig just nu.”

Jillian följde efter häxan lite längre in i butiken. Hon suckade.

”Hej, Draco” sa hon, Malfoy stod uppflugen på en fotpall medan en annan häxa nålade upp hans långa svarta klädnad. Hans bleka, spetsiga ansikte såg uttråkat ut.

Madam Malkin ställde Jillian på en pall bredvid, drog en lång klädnad över hennes huvud, och började nåla upp rätt längd.

”Hej, Jilli” svarade han med uttråkad, släpig röst.

Den magra pojken med glasögon kom in i butiken nu. Han såg ganska förvirrad ut när Madam Malkin gick ifrån Jillian och lämnade en annan häxa till henne, för att hjälpa honom. Malkin sa, som Jillian gissade (Man kunde inte höra dem så bra) ungefär samma sak som hon sagt till henne.

Madam Malkin kom fram till Draco och henne och ställde pojken på andra sidan av Draco

”Hej” sa Draco till pojken som studerade honom noga. ”Ska du också till Hogwarts?”

”Ja” sa Pojken.

”Min pappa är i affären intill och köper böcker och mamma är längre bort och tittar på trollstavar” sa Draco, och hans röst lät ännu mer uttråkad och släpig än vanligt. (Lucius hade anslutit sig till dem efter sitt möte på trolldomsministeriet) ”Sen ska jag släpa iväg dem båda och titta på racerkvastar. Jag fattar inte varför förstaårselever inte kan få ha sina egna. Jag tror jag ska tvinga pappa att köpa en åt mig och sen smuggla in den på nåt vis.”

Jillian tittade på Draco och höjde ögonbrynen.
”Draco..”

”Tyst Jill.” sa han och vände sig mot pojken igen. ”Har du en egen kvast?” frågade han pojken.

”Nej” svarade han.

”Spelar du Quidditch?”

”Nej” sa pojken och såg jätteförvirrad ut.

”Det gör jag – pappa säger att det vore brottsligt om jag inte tas ut för att spela för mitt elevhem, och jag måste säga att jag håller med honom”

Jillian fnissade till lite, Draco var urdålig på att flyga om man jämförde med Jillian. Han kunde inte ens störtdyka.

”Tyst Jilli” sa Draco och blängde på henne. ”Vet du vilket elevhem du kommer tillhöra?” frågade han pojken som såg förvirrad och uttråkad ut.

”Nej” svarade han och såg ut som att han redan tröttnat på Draco.

”Nåja, ingen vet väl riktigt säkert förren man kommer dit, men jag vet att jag kommer tillhöra Slytherin, hela vår familj har gjort det..”

Jillian avbröt honom. ”Utom min pappa” sa hon och log. ”Han var Gryffindor.”

”Han räknas inte. Och jag sa att du ska va tyst Jillian”

”Jag säger vad jag vill” sa hon.

”Jaja, var var jag? Just det. Tänka sig att hamna i Hufflepuff. Då skulle jag nog lämna skolan, skulle inte du?” frågade Draco pojken.

”Mmm” sa pojken och såg trött ut.

”Nej, men titta på den där mannen!” sa Draco plötsligt och nickade mot fönstret på framsidan. Där stod den jättelika mannen och flinade mot pojken.

Men Jillian hann inte höra mer av deras samtal, för häxan sa:

”Nu är du klar, lilla vän” Och Jillian gick ner från pallen. Hon tog sina saker och lämnade affären efter att ha betalat Madam Malkin.

Hon gick vidare för att köpa pergament och fjäderpennor, Jillian köpte likadant smaragdgrönt bläck som vart på brevet från Hogwarts, hon tyckte att det var väldigt fint. Sedan gick hon vidare till Flourish and Blotts Bokbutiken, där bokhyllorna gick ända upp till taket, och var fyllda med högar av böcker stora som gatstenar och inbundna i läder; böcker stora som frimärken inbundna i sidenpärmar; böcker fulla med besynnerliga symboler och böcker med ingenting alls inuti. Sedan köpte hon en kittel, även om det fanns av silver, som hellre velat ha, tog hon en vanlig av tenn (som det stod på listan). Hon köpte en fin hopfällbar stjärnkikare, och en lite finare våg att väga trolldrycksingredienser på, än vad en fattig person skulle ha köpt. Kommer man från en rik familj så gör man..

Hon gick vidare till Apotekarboden; där hon bad mannen vid disken om ett basförråd av trolldrycksingredienser, hon kunde inte låta bli att titta på alla märkliga saker om fanns där inne; Det stod tunnor med slemmigt innehåll på golvet, krukor med örter, torkade rötter och pulver i klara färger stod uppradade utmed väggarna, snören med huggtänder och hoptrasslade klor hängde från taket. Det fanns enhörningshorn i silver (21 Galleoner styck) och svartglittrande skalbaggsögon (fem knutingar för en skopa).

När hon fått sina ingredienser lämnade hon affären och tog fram sin lista.

”Bara trollstaven kvar” viskade hon för sig själv och log nöjt. Hon hade väntat på att få köpa sin trollstav.

0.08cm; margin-bottom: 0cm;" align="LEFT">Hon började gå mot butiken. Men på vägen gick hon förbi djurbutiken och kunde inte låta bli att stanna. Hon hade helt glömt att man fick ta med sig ett djur. Hon gick in i butiken. Det fanns tusentals med olika sorters möss, ugglor, paddor och katter där inne. Jillian tittade på katterna, och fick syn på en brun liten kattunge med gröna ögon. Den lade sig på mage och lät henne klia den på sin vita, långhåriga mage, dess hår var ovänligt långa, och den såg ut som en liten boll där den låg och skruvade sig på marken.

”Vad kostar den?” frågade Jillian kvinnan som stod i kassan.

”10 Galleoner.” svarade hon och log mot henne. ”Den har redan ett namn.. Fluffen brukar vi kalla honom, men han heter Smallpaws.”

Jillian såg i samma sekund som hon sade det att katten hade väldig små tassar.

”Vad gulligt, man jag vill nog döpa om honom.” sa Jillian utan att ta blick från den håriga lilla katten.

”Så du tar honom?” frågade kassörskan. ”Han är ganska ilsken, utom mot dig verkar det som.”

”Det går bra.” sa Jillian. ”Jag tar honom”

Hon fiskade upp 10 Galleoner och gav dem till kassörskan, och lyfte sedan upp Smallpaws, som inte verkade ha något emot det.

Sedan lämnade hon affären med sin nya lilla katt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett väldigt långt kapitel den här gången.

Jag har en liten länk den här gången!

www.pottermore.com  ! 

En jättebra hemsida för alla Harry Potterfans! 

Love from me, och kommentera duktigt ;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...