Nästa morgon fick Jillian gå tillbaka till Slytherin igen. Madam Pomfrey sa att hon skulle slippa ligga på sjukhusflygeln om hon tog det lugnt och inte sprang omkring för mycket, vilket hon inte hade lust att göra. Hon drog fram osynlighetsmanteln som låg under hennes säng. 

"Jag måste ge tillbaka den ..." mumlade hon och reste sig upp för att leta efter Harry. Det var tomt i Slytherins sällskapsrum, utom några som satt och pluggade i ett hörn. 

Jillian gick upp för trappan och tänkte att det hade varit dumt av henne att ta den. Vad skulle hon ha den till liksom? Hon gick genom korridoren, men stannade plötsligt. En lång gestalt uppenbarade sig framför henne. Den hade långt vitt skägg och halvmåneformade glasögon. Det var Professor Dumbledore. 

"Vad gör du här, lilla vän?" sa han och log vänligt mot henne. 

"Eh ... Jo ... Jag.." Jillian visste inte riktigt vad hon skulle svara. 

"Vad är det du har där?" frågade professor Dumbledore och tittade genomskådande på henne.

"Eh ... Det är ... Harrys ..." sa Jillian. "Harry Potters ..." 

"Jaså .. jag tror att jag tar hand om den." 

"Va?!" sa Jillian chockat. "Men ... jag ska ju lämna den till honom ..." 

"Nej, jag tar hand om den. Jag har hört att du ska ta det lugnt, Miss Black."  Han sträckte fram handen och Jillian gav den till honom, men gav honom en trotsig blick. "Gå tillbaka till ditt sällskapsrum, seså, iväg med dig." 

Jillian tittade upp på honom en sista gång och skyndade sedan iväg. När hon kom till slutet av korridoren vände hon sig om. Dumbledore var borta. 

Det var dags för examensprov. Jillian och Amanda tillbringade all sin lediga tid i biblioteket för att göra en "sista minuten pluggning", annars gick de från prov till prov. Dagarna släpade sig förbi, och det var extra jobbigt på grund av den hemska värmen. I salen där de hade sina skrivningar var det extremt varmt, och folk tog av sig så många klädesplagg de fick. Alla satt där i vita skjortor och slipsar och pojkarna hade tillåtits ha kortbyxor.

De hade fått nya gåspennor att skriva med, som var förhäxade med en Anti-fuskförtrollning.

De hade även praktiska examensprov. Professor Flitwick tog in dem en och en i sitt klassrum för att se om de kunde få en ananas att göra en steppdans över bänken. På professor McGonagalls prov skulle de förvandla en mus till en snusdosa - man fick poäng för hur vacker snusdosan var och poängavdrag om den hade morrhår. På Snapes prov skulle man göra en Glömskedryck, och det var inte så lätt när Snape hela tiden jäktade dem. 

Det sista provet var Trollkonsthistoria, där de skulle svara på tusentals frågor om knäppa gamla trollkarlar som gjort kittlar som rörde om sig själva. 

När professor Binns sa åt dem att lägga ifrån sig gåspennorna, hurrade Jillian med de andra. Nu skulle de vara lediga i en hel vecka, innan resultaten på proven kom. 

Jillian och Amanda gick ut på skolområdet och slog sig ner på marken under ett träd. 

"Hur gick det för dig?" frågade Jillian, när de låg i skuggan under trädet och led av värmen. 

"Jag vet inte. Ganska bra, tror jag." svarade Amanda och log hastigt. "Du då?" 

"Vet inte." svarade Jillian och såg sig omkring över skolområdet. Nere vid sjön stod tvillingarna Weasley och Lee Jordan och kittlade en jättebläckfisk på tentaklerna. En liten bit ifrån dem satt Hermione, Ron och Harry. Jillian fick även syn på Draco, Crabbe och Goyle som låg och solade sig nere vid stranden. 

Plötsligt reste sig Harry hastigt upp. Han argumenterade häftigt om någonting, men Jillian och Amanda var för långt borta för att höra. Hermione och Ron hade tvivlande uttryck i ansiktena, men när Harry sprang iväg följde de efter. Harry var på väg mot Hagrids stuga. 

Jillian reste sig upp. 

"Jilli, gå inte dit .." sa Amanda och tog tag i hennes arm. 

"Jo, jag vill veta vad som händer." hon skyndade sig iväg efter dem. När hon bara var en liten bit ifrån, hörde hon Hagrid prata, så hon slängde sig bakom en sten och lyssnade så gott hon kunde. 

"Och verkade han ... verkade han intresserad av Fluffy?" frågade Harry honom. 

"Jaa ... jovisst ... de e ju inte många hundar me tre huven man träffar på, inte ens här i närheten av Hogwarts, va? Så ja tala om för honom att Fluffy e en enkel match om man vet hur man ska lugna ner honom, de e bara å spela lite musik för honom så somnar han bums ..." 

Hagrid tystnade och Jillian kunde slå vad om att han just insätt vad det var han berättat. 

"Jag borde inte berättat de för er!" utbrast han. "Glöm att jag sa de! Hallå där, vart ska ni ta vägen?" 

Harry, Hermione och Ron hade gett sig iväg. De rusade så fort de kunde upp mot slottet. Jillian följde dem med blicken ända tills de var uppe vid skolan och sedan reste hon sig upp. Hon tänkte efter en stund och reste sig sedan upp. Hon borstade bort lite jord från sin skjorta och började sedan gå upp mot skolan. När hon puttade upp de stora portarna var det första hon fick syn på professor McGonagall. Hon stod och pratade med Harry, Hermione och Ron. Jillian bestämde sig för att hålla avstånd, och precis då tappade professor McGonagall alla böcker hon hade i famnen. 

"Hur vet du...?" sa hon gällt. 

De började prata lågt igen och Jillian önskade att hon hade ställt sig lite närmare. 

Professor McGonagall började plocka upp böckerna, sedan lämnade hon dem. Oturligt nog gick McGonagall runt just den kröken där Jillian stod. 

"Miss Black!" utbrast hon och var när på att tappa sina böcker igen. "Vad gör du här?" 

"Eh ... Jag måste hämta en bok som ligger i Slytherins sällskapsrum, jag glömde lämna in den." sa Jillian, för det var det första som dök upp i hennes huvud. 

"Jaså?" sa McGonagall misstänksamt. "Vad heter den då?" 

"Det är ... Quidditch genom tiderna." hon hade sett Harry bära omkring på den, och hade faktiskt sökt upp den i biblioteket, men hon hade egentligen redan lämnat in den. Hon hoppades att det inte syntes att hon ljög. 

"Låt gå då, men gå ut igen sen. Det är ju härligt väder." sedan gick hon vidare. 

Jillian andades ut och fortsatte sedan efter Hermione, Harry och Ron. Men hon behövde inte springa ikapp dem. De stod fortfarande i korridoren, men de talade inte med McGonagall, utan med Snape. Jillian kastade sig bakom kröken igen och tryckte sig hårt mot väggen, men det var försent. Snape hade sätt henne. 

"Miss Black?" ropade han, och Jillian hade inget annat val än att gå fram. 

"Ja, professorn?" sa hon sammanbitet. 
"Vad gör du här inne?" frågade han. 

"Jag har en bok jag måste lämna till biblioteket ..." 

Han avbröt henne. "Ljug inte, du lämnade in den boken häromdagen. Jag såg dig allt." 

Jillian såg på Harry, Hermione och Ron att de trodde att Snape skulle dra av poäng från Slytherin, men Jillian visste att han aldrig skulle göra det om han inte var absolut tvungen. 

"Iväg med dig." sa han istället. Jillian gick runt den lilla gruppen om fyra som stod i korridoren och råkade stöta till Hermiones arm, vilket gjorde att hon blängde arg på Jillian, men hon brydde sig inte om det, inte nu iallafall. Hon fortsatte längs korridoren och svängde runt närmaste krök, där hon ställde sig. Den här gången var hon iallafall tillräckligt nära för att höra vad de sa. 

"Jag varnar dig, Potter - ger du dig ut på fler nattliga strövtåg ska jag personligen se till att du blir relegerad, Adjö med er." 

Snape lämnade dem. 

Harry började viska med de andra, och allt Jillian kunde höra var ett svagt mummel. 

"Varför jag?" sa Hermione irriterat. 

"Det är väl klart." sa Ron. "Du kan ju låtsas vänta på professor Flitwick. 'Å, professor FLitwick, jag är så orolig, jag tror jag svarade alldeles fel på fråga fjorton b ..." sa han sedan med pipig röst, som faktiskt liknade Hermione lite.

"Å, håll truten." sa Hermione argt, men hon gick tydligen med på att göra vad de nu hade tänkt.

Hermione gav sig iväg, och Jillian bestämde sig för att följa efter. När även Ron och Harry lämnat korridoren följde hon efter Hermione den väg som hon hade gått.

Hermione var på väg mot lärarrummet och Jillian fick en stark känsla av att det hade någonting med Snape att göra. Och mycket riktigt stannade Hermione utanför lärarrummet och väntade där. Jillian ställde sig bredvid henne, och hon hade inte sätt Jillian komma, så hon ryckte till.

"Vad är det ni håller på med?" frågade Jillian henne.

"Inget som du har med att göra!" svarade Hermione argt.

"Jag har varit med på varenda litet "strövtåg" som ni varit ute på den här terminen. Jag har lika mycket att göra med det som du." fräste Jillian åt henne. 

"Okej då. Harry och Ron ska vakta utanför Fluffy, och jag ska vakta Snape. Är du nöjd nu?" 
"Nej." sa Jillian enkelt. "Varför ska ni göra det här?" 

"För att Harry tror att Snape vill stjäla De vises sten." svarade Hermone som började låta otålig nu.

Jillian tänkte efter en liten stund och sade:

"Vad ska han med den till?"

"Jag vet väl inte!" fräste hon, men just då öppnades dörren till lärarrummet och Snape vandrade ut i korridoren. Han vände sig hastigt om och stirrade rakt på Hermione och Jillian.  

"Vad gör ni här?" frågade han vänligt.

"Vi .. väntar på professor Flitwick." sa Hermione och gav Jillian en blick som sade att hon skulle spela med. 

"Ja, Hermione vill fråga en sak om provet." sa Jillian och tittade upp på Snape. 

"Jaså, jag kan gå och hämta honom." sa Snape med den där vänligt, oigenkännliga rösten. Han gick in i lärarrummet igen och Hermione vinkade med sig Jillian, och de började springa iväg. 

"Vad är det du håller på med?" frågade Jillian när de kommit en bit ifrån. 

"Jag ... ville inte prata med Flitwick!" sa hon upprört och svängde runt ännu en krök. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bara 1-3 kapitel kvar! :) 

Kram på er!

P.S Min katts grav blev jättefin. :') 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...