Julmiddagen var fantastisk. Jättemånga feta, stekta kalkoner, berg av stekta och kokta potatisar, stora fat med tjocka små prinskorvar, smörade ärtor, silverbägare med köttsås och tranbärssås – och så fanns det travar med magiska smällkarameller utspridda över bordet. Harry och Fred drog i en av dem, och det kom en stor explosion, och ett moln av blå rök, och sedan sprängdes det fram en konteramiralshatt och flera levande, vita möss.

Flamberade puddingar följde på kalkonen. Percey, (Rons storebror, som var Gryffindors prefekt), bröt nästan av en tand på en silverskära som var inbäddad i hans pudding.

Hagrid var jättefull, och kysste McGonagall på kinden. Konstigt nog fnissade och rodnade McGonagall med hatten på sned.

När Jillian gick ifrån bordet, och var på väg ner mot Slytherin upptäckte hon en korridor som hon inte lagt märke till förut. Hon tänkte efter, och kom fram till att om hon väntade, kanske korridoren skulle vara borta, för hela Hogwarts flyttade ju på sig.. Så hon gick in i korridoren.

Det var väldigt mörkt, så hon såg inte så mycket, men hon kunde uppfatta att det fanns en dörr i slutet av korridoren. Hon gick långsamt genom den och tittade på väggarna, som var täckta av tomma tavelramar. Det fanns inte ens någon bakrund på dem. Varför hade hon aldrig lagt märke till den här korridoren förut?

Hon kom till slutet och upptäckte att det inte var en dörr i slutet av korridoren, det var en tavla. Det var en person i den, som satt och sov.

”Hallå?” sa Jillian och vinkade lite framför motivets ansikte. ”Vakna!” sa hon.

”Va-va-va?” sa han förvånat och öppnade ögonen. ”Vem är du?” sa han och spände ögonen i henne.

”Öh.. jag är..”

”Äh, berätta inte, jag bryr mig inte, kom jag på.” sa tavlan spydigt.

”Vad är det här för korridor?” frågade Jillian och såg sig omkring.

”Det är en hemlig korridor.” sa tavlan. ”På tal om det, hur hittade du hit? Den här korridoren är gjord så att bara någon med en liten gnutta Slytherinblod kan hitta hit!”

”Men..” sa Jillian. ”..Jag har det..”

”V-va?” sa tavlan och stirrade på henne. ”Du?”

”Ja, min mamma var släkt med Salazar Slytherin, men jag berättar inte det för någon.”

”Jaha..” sa tavlan och stirrade på henne med stora ögon. ”Men då är du släkt med Tom Riddle?”

”Vem då?” frågade Jillian förskräckt.

”Tom Riddle, eller Du-Vet-Vem.. Eller Han-Som-Inte-Får-Nämnas-vid-Namn, eller Lord Voldemort, eller vad du nu vill kalla honom.” svarade tavlan.

”Jag föredrar Voldemort.. faktiskt..” sa Jillian fundersamt. ”Men vem är du då?”

”Jag? Vem jag är?” sa tavlan och lät väldigt förnärmad.

”Ja …”

”Jag är Mervolo Gaunt, den näst sista renblodiga ättlingen till Salazar Slytherin, trodde jag. Men du säger ju att du är släkt men honom också.”

”Ja, min Morfar, Morfin, var släkt med Slytherin …”

”Morfin?” sa Mervolo. ”Morfin?” han såg helt förskräckt ut. ”Min son Morfin, fick halvblodsbarn?”

”Va?! NEJ!” sa Jillian. ”Jag är 100% renblodig!”

”Hur då?”

Jillian började bli lite sur, att bli kallad halvblodsbarn var inget som renblodiga tyckte om, så hon blängde på Mervolo, och sa:

”Jag är Jillian Black, dotter av Sirius och Miranda Black!” sa hon bestämt. ”Båda lika renblodiga som du!”

”Jaså..” sa tavlan och såg förvånad ut. ”Jaja, lilla flicka, skynda dig iväg, det börjar bli sent.”

Jillian vände sig om och gick ut ur korridoren. Det var inte alls sent, egentligen, men hon ville inte prata mer mer ”Mervolo” som kallat henne Halvblod. Hon tänkte kolla upp det där med släkten Gaunt. Hon kände inte till att hon var släkt med dem.

En liten stund senare vandrade hon ut på slottsområdet och fick omedelbart en snöboll i ansiktet, som hade kastats av George Weasley.

”Kom igen, Jillian! Var med!”

Jillian höjde ögonbrynen och rullade ihop en snöboll som hon sedan kastade tillbaka på George, när han inte såg. Han fick den på bakhuvudet och vände sig mot henne med ett leende.

En liten stund senare gick Jillian, blöt och kall, ner till Slytherin för att byta om, men även om hon frös kände hon sig ovanligt glad. Hon bytte snabbt byxor, och tog fram sin stav, och använde en formel för att torka tröjan som hon fått av Mrs Weasley. Hon drog på sig den igen och satte på sig ett par torra raggsockar. Sedan skyndade hon sig genom korridorerna mot Gryffindor.

När hon klättrade upp för trapporna var det en tavla som stoppade henne.

”Hej, du! Du där!”

Det var en liten trollkarl, som satt i ett badkar helt naken som pratade med henne.

”Eh.. Hej..” sa Jillian och tittade upp på den lille trollkarlen.

”Du heter Jillian Black va?” sa han och såg mystisk ut.

”Eh.. Ja..”

”Jo, jag såg Mervolo Gaunt förut, jag har inte sätt honom på flera år. Han sa att han hade träffa en viss Jillian Black, och att han plötsligt var på bättre humör.”

”Jaha..”

”Ja, jag ville bara kolla med dig, så att jag inte hade Hallucinerat.”

”Jaha..” sa Jillian och fortsatte sedan upp för trapporna.

Hon kom fram till den tjocka damen, som var ingången till Gryffindors sällskapsrum.
”Krusiduller” sa Jillian och blängde på den Tjocka damen.

”Är det du nu igen?” sa hon irriterat. ”Jag tycker inte om att en Slytherinelev kommer hit hela tiden. Föresten har vi bytt lösenord.”

Jillian bara gapade. ”Varför skulle ni byta lösenord mitt på dagen?” sa hon argt.

”För att vi inte vill släppa in dig längre!”

”Du menar att du inte vill släppa inte mig längre?” sa Jillian misstänksamt.

”Ja, precis.”

”Öppna bara.”

”Nej!”

”ÖPPNA DÖRREN, TAVELJÄVEL!”

Någon där inne måste ha hört henne, för dörren sköts upp.

”Hej där.” sa Fred och George Weasley.

”Hejhej.” sa Jillian irriterat.

”Kom in i stugan.” sa de i kör och log busigt mot henne.

Hon blängde på dem, och sedan Den Tjocka Damen, sedan gick hon in i Gryffindors sällskapsrum där Harry och Ron satt och spelade Trollkarlsschack, och Percey satt och försökte hjälpa Harry, men det såg bara ut att gå sämre.

En liten stund senare gick de tillsammans ner till Stora Salen, där de fick en temåltid som bestod av kalkonsmörgåsar, tekakor, sockerkaka med vaniljkräm och jultårta.

Jillian och de andra satt sedan och tittade på när Percey jagade Fred och George runt hela Gryffindor tornet för att de hade stulit hans prefektmärke.

När de andra gick upp till sina sovsalar somnade Jillian framför brasan innan hon hann resa sig upp och gå ner till Slytherin.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Här kom det äntligen! Hoppas att ni inte har saknat mig för mycket!

Jag har vart lite sjuk nu också, så har inte riktigt orkat skriva. Har mäst sovit och vaknat och tagit halstablätter, och gjort te.. och tagit nässprej.. och sovit. 

Men nu mår jag lite bättre! Snart frisk och kry igen! 

Kommentera gärna! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!    Det var ju typ... väldigt länge sedan jag skrev någonting, och jag är ledsen för det.. men jag har i alla fall något jag vill berätta: Jag har blivit lite Potternörd igen, och tog redan på mina inloggningsuppgifter på Pottermore! Jag känn...

... till hogwartsnoveller! Bloggen fyller 1 år! På andra bloggar brukar man skriva nått långt, töntigt inlägg och tacka för året... men jag tänker fira med att lägga ut en novell istället! Jippi! Den kommer ut EXAKT 22.00 idag! Grattis till hogwartsn...

Esther hämtade sig en stund och var tyst med ett plågat uttryck i ansiktet. Sedan öppnade hon munnen igen, tvekade en sekund, och fortsatte sedan: ”Hon var det långt innan jag ens var född. Hon har nog varit det sen hon flyttade hemifrån, tro...

Min blogg är ju inte särskillt känd eller så, nu när det nästan har gått ett helt år. Och jag tror att jag har kommit på vad det beror på.    Jag menar.. I början så skrev jag om Harry Potter, och då hade jag väl en handfull följare, men sen när ...

Jag suger verkligen på att blogga. Jag håller på ett tag, sen börjar skolan och så kan jag inte fortsätta, för att jag blir för jäkla trött. Vad sur jag blir på mig själv.    Igår tog jag fram det senaste kapitlet av novellen i Word och läste ige...