De sista veckorna hemma på herrgården var ovanligt lugna. Inget bråk, inget slagsmål.. Jillian och Draco satt mest på sina rum läste sina intressanta skolböcker. De kom bara ner när det var mat, eller när Narcissa tvingade dem att gå ut. Lucius Malfoy var inte hemma så mycket mer, det hade tydligen hänt något på Gringotts samma dag som Jillian och familjen Malfoy vart där.

En kväll när Jillian precis skulle somna hörde hon hur någon skrek nerifrån hallen. Hon reste sig upp ur sängen och smög ner för trappen, där hon stötte på Draco, som stod där i morgonrock och lyssnade till när Narcissa och Lucius bråkade om någonting, men Jillian kom försent, de slutade bråka och lämnade hallen, så hon smög upp igen. När hon lade sig i sängen somnade hon direkt.

Nästa morgon, innan hon och Draco gick ner till frukost frågade hon vad han hade hört.

”Jag tror att det handlade om Du-Vet-Vem.” viskade Draco.

Du-Vet-Vem, eller Voldemort, var en av de största, och ondaste trollkarlarna genom tiderna. Ingen ville nämna hans namn, de var rädda för bara namnet. Han hade dödat massa folk, både trollkarlar och mugglare. En liten pojke, vid namn Harry Potter, hade stoppat honom, ingen vet hur, för tio år sedan. Alla trollkarlar kände till Potter nu.

”Vad sa de då?” frågade Jillian i en viskning.

”Jag tror att de sa att han skulle komma tillbaka i år, och att pappa borde göra nånting”

”Va!?”

”Ja! De sa...”

Men han hann inte säga mer, för Narcissa kom gående i trappan.

”Vad viskar ni om?” frågade hon och tittade på de båda.

”Jo..” sa Draco fundersamt.

Jillian fick plötsligt en idé:

”Draco läste någon väldigt spännande i en av böckerna, och ville berätta för mig!”

”Jaha, varför viskar ni om det?” frågade Narcissa och tittade genomskådande på dem.

”Jo.. vi ville inte att ni skulle höra, för vi skulle berätta om det vid frukosten.” sa Draco snabbt och gav Jillian en snabb blick.

Narcissa fick plötsligt ett nytt uttryck i ansiktet, ett leende

”Jaha, då ska jag inte förstöra för er. Spring och lek!” Och sedan gick hon vidare.

”Det var för nära.” sa Jillian och pustade ut. ”Du kan ju inte berätta här förstår du väl?” fräste hon. ”Vem som helst kunde ju höra!”

Draco höjde ögonbrynen.

”Det var ju du som frågade.” sa han enkelt.

”Men du kunde ju ha väntat till ett bättre tillfälle.”

Narcissa gick förbi dem igen, och tittade på dem en gång, med den där genomskådande blicken.

Jillian suckade.

”Skitsamma” sen gick hon ner, för att äta frukost.

Morgonen de skulle åka tillbaka till London packade Jillian och Draco sina koffertar. De gick igenom listan flera gånger för att se till att det inte glömt något. Jillian stängde in Smallpaws i sin bur och Draco stängde in sin fula uggla i sin.

Några timmar senare, klockan 9 am, tog de en bil från ministeriet in till London. Klockan 10 am var de framme, och hade exakt en timma innan tåget skulle gå från King's Cross. Familjen Malfoy och Jillian gick in på stationen, medan många mugglare stirrade på dem, och fram till stolpen mellan perrong 9 och perrong 10.

”Vi måste åka hem” sa Narcissa. ”Vi har saker att uträtta” hon gav Lucius en skarp blick. ”Ni vet var ni ska.”

Sen gick de.

Jillian och Draco tittade på varandra.

”Eh..?” sa Draco och tittade på stolpen.

”Vet du..?” frågade Jillian och såg förvirrad ut.

”Nej, du..?”

”Nope” Hon tittade upp på stolpen igen. Sedan såg hon sig omkring efter andra som såg ut som Hogwartselever, men utan framgång.

Plötsligt fick hon syn på pojken hon träffat i klädaffären. Han såg precis lika förvirrad ut som Draco och Jillian. Han tittade om och om igen på sin tågbiljett.

”Jag vet.” sa Jillian plötsligt. ”9 3/4, är nästan mitt i mellan 9 och 10, vi ska gå rakt igenom stolpen.”

”Va..?” sa Draco och stirrade på henne.

”Äh, följ efter mig bara.” sa hon och drog sin vagn med kofferten och kattburen bakåt, sedan tog hon fart, stolpen kom närmare.. och närmare.. Hon stängde ögonen hårt och föreställa sig smällen. Men, den kom inte. Hon stannade och öppnade ögonen igen.

Framför sig såg hon ett långt mörkrött tåg och vid sidan av det stod massor med folk som bar på koffertar, överallt hörde man katter som jamade, ugglor som hoade och föräldrar som tog adjö av sina barn.

Draco kom upp vid hennes sida.

”Smart där.” sa han och klappade henne på axeln innan han halvsprang in i folkmassan och försvan.

Jillian suckade och började köra sin vagn mot tåget. 

--------------------------------------------------------------------------------------------

Såå! Nu är de där snart!! Woho! Kommentera duktigt så kanske kapitel 6 kommer redan ikväll!  

Jillian gick nu mot den sista affären hon behövde besöka; Trollstavsaffären. Hon kom till slutet av gatan där en liten förfallen byggnad låg. I flagnande guldbokstäver ovanför dörren stod det: Ollivanders: Tillverkare av fina trollspön och trollstavar sedan 382 f.Kr En ensam stav log på en urblekt purpurröd kudde i det dammiga skyltfönstret.

När Jillian klev in i butiken hördes ett pinglande från en klocka någonstans djupt inne i rummet. Jillian såg sig omkring, och fick känslan av ett mycket allvarsamt bibliotek. Det log tusentals smala små askar staplade ända upp till taket. Jillian rös till, själva dammet och den djupa tystnade verkade skälva av någon hemlig magi.

”Godmiddag” sa en mjuk röst. Jillian hoppade till, och vände sig omedelbart åt de håll som rösten kommit ifrån.

En gammal man stod framför henne, hans stora bleka ögon lyste som månar i det dunkla ljuset i butiken.

”H-Hej” sa Jillian och tittade ännu en gång på alla små lådor som stod staplade på varandra.

”Jillian Black, ser jag.” sa han drömmande och Jillian undrade hur han kunde veta vem hon var, men hon fick omedelbart svar på sin fråga;

”Du är väldigt lik din far” sa han och titta närmare på henne genom det dunkla ljuset. ”Samma drag i ansiktet.. Samma ögon..” han tittade intensivt på henne, och Jillian rös till igen. ”Jag kommer ihåg när unge Sirius klev in här och köpte sin första trollstav.. tio och en halv tum, långt, lätt att svänga.. tillverkat av björk.. Ett fint spö att använda vid förtrollningar.. men även förvandling..”

Jillian tittade upp på den gamla mannen, ingen hade pratat så öppet om hennes pappa förut. Han tog plötsligt fram ett långt måttband med silvermarkeringar.

”Vilken är er trollstavsarm?”

Jillian höll ut sin högra arm. Han mätte först från axeln till långfingret, sen från handleden till armbågen, från knät till armhålan och runt huvudet. Medan han mätte från från axeln till golvet sa han:

”Varenda Ollivanderstav har en kärna av en kraftfull magisk substans. Vi använder enhörningshår, fågel Fenixstjärtfjädrar och hjärtesträngar från drakar. Det finns inte två Ollivanderstavar som är lika varandra, lika lite som det finns två enhörningar, drakar eller Fenixar som är exakt lika varandra. Och ni får naturligtvis aldrig lika goda resultat med nån annans trollkarls stav.”

Jillian visste egentligen allt det han just berättade, men hon lyssnade ändå på hans ord. Jillian upptäckte att måttbandet, som nu mätte avståndet mellan hennes näsborrar, gjorde det på egen hand.

”Eh...” sa Jillian, och Ollivander, som flaxade runt bland hyllorna, vände sig mot henne.

”Åh, det räcker nu” sa han, och måttbandet krympte ihop till en hög på golvet.

Ollivander kom tillbaka igen med en liten avlång ask. Han öppnade den och sträckte fram den mot Jillian.

”Sådär, ebenholts och fågel Fenix-fjäder. Böjlig och fin, åtta och en halv tum. Sväng den i luften lite bara..”

Jillian höjde ögonbrynen snabbt och svängde till med staven, men inget hände.

”Hm..” sa Ollivander och vände sig åter åt hyllorna. Han kom tillbaka igen med en ny liten låda.

”Lönnträ, enhörningshår, Behaglig och smidig, tio tum.”

Jillian svängde staven i luften. Inget hände.

Ollivander var tillbaka på en sekund med en ny stav.

”Järnek, drakhjärtesträng, Sju tum, Väldigt elastisk, prova den”

”Jaja,” sa Jillian och svängde till med den i luften. Ingenting.

”Den här.. Bokträ, elva tum, fenixfjäder.. böjlig och smidig.. pröva den.”

Jillian tog den och plötsligt kände hon värme i fingrarna. Hon höjde staven och lät den svischa ner genom den dammiga luften, en skur av röda, gyllene gnistor for ut från änden av staven.

Ollivander log och tog tillbaka staven.

”Det här är rätt stav, Miss Black”

Jillian log tillbaka. Sedan gav hon Ollivander sju galleoner för staven, och lämnade butiken.

Efter en liten stund mötte hon familjen Malfoy i baren, där de sen lämnade London och åkte hem till Wiltshire. 

-------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett ganska kort kapitel den här gången.. men hoppas det var bra ändå! Snart åker de till Hogwarts! 

Pojken tittade bort mot henne. Han såg henne rakt i ögonen och då såg hon att han hade på sig ett par trasiga glasögon, och hans kläder var väldigt stora och säckiga, Jillian hade aldrig sätt honom förut, han såg ut som en mugglarfödd, tyckte hon.

Det var något med mugglarfödda som gjorde att renblodiga drog sig ifrån dem, så hon låtsades att hon inte såg dem, och gick förbi dem med huvudet riktat rakt fram, mot Madam Malkins kläder för alla tillfällen. Den affären låg närmast Gringotts, och det var lika bra att börja med Uniformerna. Men till Jillians besvikelse började pojken och jätten också gå mot butiken. Jillian svor lågt för sig själv och gick sedan in i butiken. Madam Malkin var en liten tjock, leende häxa klädd i lila från topp till tå.

”Hogwarts, lilla vän?” sa hon när Jillian inte sa någonting.

Jillian nickade långsamt.

”Jag har allting framme – en annan ung man är faktiskt här och ekiperar sig just nu.”

Jillian följde efter häxan lite längre in i butiken. Hon suckade.

”Hej, Draco” sa hon, Malfoy stod uppflugen på en fotpall medan en annan häxa nålade upp hans långa svarta klädnad. Hans bleka, spetsiga ansikte såg uttråkat ut.

Madam Malkin ställde Jillian på en pall bredvid, drog en lång klädnad över hennes huvud, och började nåla upp rätt längd.

”Hej, Jilli” svarade han med uttråkad, släpig röst.

Den magra pojken med glasögon kom in i butiken nu. Han såg ganska förvirrad ut när Madam Malkin gick ifrån Jillian och lämnade en annan häxa till henne, för att hjälpa honom. Malkin sa, som Jillian gissade (Man kunde inte höra dem så bra) ungefär samma sak som hon sagt till henne.

Madam Malkin kom fram till Draco och henne och ställde pojken på andra sidan av Draco

”Hej” sa Draco till pojken som studerade honom noga. ”Ska du också till Hogwarts?”

”Ja” sa Pojken.

”Min pappa är i affären intill och köper böcker och mamma är längre bort och tittar på trollstavar” sa Draco, och hans röst lät ännu mer uttråkad och släpig än vanligt. (Lucius hade anslutit sig till dem efter sitt möte på trolldomsministeriet) ”Sen ska jag släpa iväg dem båda och titta på racerkvastar. Jag fattar inte varför förstaårselever inte kan få ha sina egna. Jag tror jag ska tvinga pappa att köpa en åt mig och sen smuggla in den på nåt vis.”

Jillian tittade på Draco och höjde ögonbrynen.
”Draco..”

”Tyst Jill.” sa han och vände sig mot pojken igen. ”Har du en egen kvast?” frågade han pojken.

”Nej” svarade han.

”Spelar du Quidditch?”

”Nej” sa pojken och såg jätteförvirrad ut.

”Det gör jag – pappa säger att det vore brottsligt om jag inte tas ut för att spela för mitt elevhem, och jag måste säga att jag håller med honom”

Jillian fnissade till lite, Draco var urdålig på att flyga om man jämförde med Jillian. Han kunde inte ens störtdyka.

”Tyst Jilli” sa Draco och blängde på henne. ”Vet du vilket elevhem du kommer tillhöra?” frågade han pojken som såg förvirrad och uttråkad ut.

”Nej” svarade han och såg ut som att han redan tröttnat på Draco.

”Nåja, ingen vet väl riktigt säkert förren man kommer dit, men jag vet att jag kommer tillhöra Slytherin, hela vår familj har gjort det..”

Jillian avbröt honom. ”Utom min pappa” sa hon och log. ”Han var Gryffindor.”

”Han räknas inte. Och jag sa att du ska va tyst Jillian”

”Jag säger vad jag vill” sa hon.

”Jaja, var var jag? Just det. Tänka sig att hamna i Hufflepuff. Då skulle jag nog lämna skolan, skulle inte du?” frågade Draco pojken.

”Mmm” sa pojken och såg trött ut.

”Nej, men titta på den där mannen!” sa Draco plötsligt och nickade mot fönstret på framsidan. Där stod den jättelika mannen och flinade mot pojken.

Men Jillian hann inte höra mer av deras samtal, för häxan sa:

”Nu är du klar, lilla vän” Och Jillian gick ner från pallen. Hon tog sina saker och lämnade affären efter att ha betalat Madam Malkin.

Hon gick vidare för att köpa pergament och fjäderpennor, Jillian köpte likadant smaragdgrönt bläck som vart på brevet från Hogwarts, hon tyckte att det var väldigt fint. Sedan gick hon vidare till Flourish and Blotts Bokbutiken, där bokhyllorna gick ända upp till taket, och var fyllda med högar av böcker stora som gatstenar och inbundna i läder; böcker stora som frimärken inbundna i sidenpärmar; böcker fulla med besynnerliga symboler och böcker med ingenting alls inuti. Sedan köpte hon en kittel, även om det fanns av silver, som hellre velat ha, tog hon en vanlig av tenn (som det stod på listan). Hon köpte en fin hopfällbar stjärnkikare, och en lite finare våg att väga trolldrycksingredienser på, än vad en fattig person skulle ha köpt. Kommer man från en rik familj så gör man..

Hon gick vidare till Apotekarboden; där hon bad mannen vid disken om ett basförråd av trolldrycksingredienser, hon kunde inte låta bli att titta på alla märkliga saker om fanns där inne; Det stod tunnor med slemmigt innehåll på golvet, krukor med örter, torkade rötter och pulver i klara färger stod uppradade utmed väggarna, snören med huggtänder och hoptrasslade klor hängde från taket. Det fanns enhörningshorn i silver (21 Galleoner styck) och svartglittrande skalbaggsögon (fem knutingar för en skopa).

När hon fått sina ingredienser lämnade hon affären och tog fram sin lista.

”Bara trollstaven kvar” viskade hon för sig själv och log nöjt. Hon hade väntat på att få köpa sin trollstav.

0.08cm; margin-bottom: 0cm;" align="LEFT">Hon började gå mot butiken. Men på vägen gick hon förbi djurbutiken och kunde inte låta bli att stanna. Hon hade helt glömt att man fick ta med sig ett djur. Hon gick in i butiken. Det fanns tusentals med olika sorters möss, ugglor, paddor och katter där inne. Jillian tittade på katterna, och fick syn på en brun liten kattunge med gröna ögon. Den lade sig på mage och lät henne klia den på sin vita, långhåriga mage, dess hår var ovänligt långa, och den såg ut som en liten boll där den låg och skruvade sig på marken.

”Vad kostar den?” frågade Jillian kvinnan som stod i kassan.

”10 Galleoner.” svarade hon och log mot henne. ”Den har redan ett namn.. Fluffen brukar vi kalla honom, men han heter Smallpaws.”

Jillian såg i samma sekund som hon sade det att katten hade väldig små tassar.

”Vad gulligt, man jag vill nog döpa om honom.” sa Jillian utan att ta blick från den håriga lilla katten.

”Så du tar honom?” frågade kassörskan. ”Han är ganska ilsken, utom mot dig verkar det som.”

”Det går bra.” sa Jillian. ”Jag tar honom”

Hon fiskade upp 10 Galleoner och gav dem till kassörskan, och lyfte sedan upp Smallpaws, som inte verkade ha något emot det.

Sedan lämnade hon affären med sin nya lilla katt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett väldigt långt kapitel den här gången.

Jag har en liten länk den här gången!

www.pottermore.com  ! 

En jättebra hemsida för alla Harry Potterfans! 

Love from me, och kommentera duktigt ;D

Några dagar senare skulle familjen Malfoy (och Jill) åka till London för att handla allt som de behövde till Hogwarts. Jillian försökte desperat dölja blåmärkena hon hade fått igår på armarna när Draco hade lyckats slå till henne med sin pinne, men Draco hade större problem, Jill hade suttit i soffan i vardagsrummet och läst Hogwarts Historia, och Draco hade kommit bakom henne och slagit till henne på armen, men av rena chocken hade Jill slagit till honom på näsan, så den var både blå och gul, och Narcissa vägrade fixa det med magi, för han var inte tillräckligt skadad, och hon tyckte att han fick skylla sig själv. Jillian log åt minnet av hans chockade min när hon slog till honom medan hon satte upp sitt långa mörkbruna hår i en fläta, hon hade aldrig klippt sig, så hennes 11 år gamla hår gick ända ner till midjan.

En stund senare vandrade de in på baren Läckande Kitteln, som var ingången till Diagongränden där de skulle köpa alla sakerna. Jill höll sin lista i handen.

”Vad ska vi köpa först?” frågade hon Narcissa.

”Vi köper Uniformerna först, sen böcker” svarade hon kort och gick mot den bakre delen av baren, där en dörr ut på en gränd fanns. Narcissa tog fram sin stav och började räkna tegelstenarna på den högra sidan av väggen. Sedan slog hon till en av tegelstenarna med staven, och så började en liten öppning komma fram, och plötsligt kunde man se en lång kullerstensgata, kantad med massa affärer.

Lucius var inte med, han var tvungen att gå på ett möte på trolldomsministeriet, han var mycket inflytelserik där, och var nästan alltid med på stora möten.

”Får jag köpa sakerna själv?” frågade Jillian försiktigt, och tittade frågande upp på Narcissa.

”Men vi måste gå till Gringotts först i så fall.” svarade hon. Gringotts var trollkarlsbanken, och det sades att om man försöker bryta sig in där, kan man inte komma ut igen.

”Kan vi inte göra det då? Jag vill använda mina egna pengar.”

”Jaja, jag måste ändå ta ut mer pengar till mig själv” sa hon och började gå längs kullerstensgatan, mot den stora marmorbyggnaden i slutet av den.

När de kom fram tog Narcissa fram en liten nyckel och räckte den till Jillian.

”Du behöver bara ge dem den här, så hjälper de dig.” sa hon och visade Jillian in i byggnaden. Innanför dörrarna fanns ett nytt par dörrar av silver, det var ord ingraverade på dem:

Träd in här, främling, men ge akt uppå

Det straff en syndig girighet kan få,

Ty den som något tar, men ej förtjänat det,

Får ytterst dyrt betala för sin snikenhet,

Så om du söker här, djupt ner vid spårets slut,

En skatt som aldrig nånsin varit din förut,

Tjuv, tag dig i akt, du härmed varnad är,

om mer än bara rikedomar du finner här.

”Läskigt” viskade Jillian tyst, och fortsatte sedan in genom silverdörrarna. Hon befann sig nu i en stor marmorsal, och hundratals svartalfer satt vid långa bänkar och arbetade. Jill hade sätt svartalfer förut, de hade kommit en hem till dem en gång, men ingen ville berätta varför.

Jillian gick fram till en svartalf som såg ut att inte göra någonting.

”Ursäkta?” sa hon försiktigt. Han tittade omedelbart upp på henne och blängde med svarta små ögon.

”Ja?” sa han och spände sina ögon i henne.

”Ehm..” Hon tvekade, det var lite läskigt med svartalfer tyckte hon, de var alltid sura och dystra. ”Jag vill ta ut mina pengar..” sa hon tillslut och sträckte fram nyckeln mot honom. Han tog tag i den och granskade den noggrant.

”Den här vägen då.” sa han och visade Jillian mot en av de hundratals dörrarna som ledde ut ur rummet, Jillian hade väntat sig att det skulle vara ännu mer marmor, så hon blev överaskad när de steg in i en trång stengång upplyst med flammande facklor. På golvet fanns järnvägsspår, så nu förstod varför det hade stått ”Vid spårets slut” i dikten på silver dörrarna. Svartalfen visslade och en liten vagn dök upp i slutet av spåret, när den stannade framför dem sa svartalfen:

”Det kommer att gå fort”

De steg in i den och susade iväg längs spåret, först åkte de bara rakt neråt, men sen åkte de in i en slags labyrint, och vagnen verkade hitta vägen själv, för svartalfen styrde inte. Tillslut stannade den framför en stor silverdörr, som det ännu en gång var något graverat på, det stod: ”Familjen Black's valv”. Jillian visste att det bara fanns två Blacks kvar, det var hon själv och hennes far som var inlåst i Azkaban, trollkarlsfängelset, för att han hade dödat en massa mugglare. Svartalfen låste snabbt upp dörren. När dörren öppnades böljade massa grön rök ut ur rummet, och när röken skingrades flämtade Jillian till: Inuti rummet låg drivor av Guld galleoner, silver siklar och brons knutingar. Hon visste inte att hennes släktingar varit så rika! Hon hade trott att Black familjen levat på Malfoys framgångar, men tydligen inte. Hon tog sin väska och fyllde den med Galleoner, siklar och knutingar, och lämnade lite plats kvar åt det hon skulle köpa sen. I värsta fall fick hon köpa en till väska..

Sedan åkte hon och svartalfen upp till entrén igen. Och när hon gick ut genom dörrarna fick hon syn på en väldigt stor, tjock man, och en liten mager pojke med glasögon.. och ett blixtformat ärr... 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Kan ni gissa vem det är? ;P xD 

Jillian Black tittade ut genom fönstret på översta våningen i Malfoys Herrgård. Det var mitt i natten och helt mörkt ute. Hon hoppades att brevet från Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom skulle komma idag, fast, det hade hon ju hoppats varje dag..

Hon ville att det skulle komma snart så att hon skulle få slippa sin ”kusin” Draco Malfoy. Dracos mamma och Jillians pappa var kusiner, så de var inte så nära släkt, men jobbig var han i alla fall. De brukade slåss och bråka väldigt mycket när de var små, men när de blev stora var det mer ordfighter. När vi kommer till Hogwarts bryr jag mig inte vilket elevhem jag hamnar i, tänkte Jillian, bara jag inte hamnar i samma som Malfoy..

Hon lade sig ner i sängen och tänkte på alla berättelser som hon hört om Hogwarts, hur stort och vackert det lär vara.

Efter en liten stund somnade hon och drömde om slottet.

Nästa morgon vaknade hon av ett litet tjut från bottenvåningen. Hon hoppade upp ur sängen och satte på sig en morgonrock, sedan rusade hon ner för alla trappor, och in i hallen.

”Jill! Jill! De har kommit!” sa Malfoy och hoppade upp och ner med två brev i handen. Det stod:

Miss J. Black

Rummet på taket

Malfoys Herrgård

Wiltshire

Kuvertet var tjockt och tungt, tillverkat av gulaktiga pergamentpapper och adressen var skriven med smaragdgrönt bläck. Jillian tittade närmare på kuvertet, det fanns ett blodrött vax sigill med en vapensköld: ett lejon, en örn, en grävling och en orm som omgav ett stort ”H”. Malfoy stod och stirrade på sitt, men när han märkte att Jillian tittade på honom tittade han upp, och som om det hade skickat ett meddelande till varandra började de slita upp breven samtidigt.

Jillian hällde ut innehållet på golvet: det första hon fick syn på var en tågbiljett. Hon tog tag i den och läste:

Perrong 9 3/4

kl. 11.00

King's Cross

London

”Vi ska till London!” sa Jillian och suckade.

”Nej! Det är så mycket mugglare där!” sa Malfoy förskräckt.

”Men det kanske är värt det?” frågade Jillian.

”Ja, vi ska ju till Hogwarts. Men ändå”

Jillian tittade på sin lilla hög med pergamentpapper på golvet. Hon tog upp det som låg överst.

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM

REKTOR: ALBUS DUMBLEDORE

[INNEHAVARE AV MERLIN-ORDEN AV FÖRSTA GRADEN, STORHÄXMÄSTARE, ÖVERSTETROLLKARL, HÖGSTE STORPAMP I HÄXMÄSTARNAS INTERNATIONNELLA SAMFUND]

Kära Miss Black,

Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.

Terminen börjar den 1 september. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.

Er tillgivna

Minerva McGonagall

Biträdande rektor

”Ingen har någon sin kallat mig 'Mr Malfoy' förut” sa Draco, som också höll i sitt brev.

”Samma här, 'Miss Black' stod det på min. Jag skulle tro att vi får vänja oss vid det”

”Jaa” svarade han enkelt.

Jillian riktade sig åter till sin lilla hög på golvet. Hon tog upp det pappret som nu låg ensamt kvar på marken.

Den här gången var det ett långt brev:

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM

Uniform

Förstaårselever behöver följande:

Tre ombyten av enkla arbetskläder (svarta)

En enkel spetsig hatt (svart) för dagsbruk

Ett par skyddshandskar (drakskinn eller liknande)

En vintermantel (svart, silverknäppen)

Var snäll att observera att alla elevkläder ska vara försedda med namnlappar.

Kurslitteratur

Alla elever ska ha ett exemplar av följande böcker:

3Grundhandboken om förtrollningar (1:a graden) av Miranda Goshawk

Trolldomskonsterns histora av Bathilda Bagshot

Magisk teori av Adalbert Waffling

En nybörjare i förvandlingskonster av Emeric Switch

Ett tusen magiska örter och svampar av Phyllida Spore

Trolldrycker och magiska brygder av Arsenius Jigger

Fantastiska vidunder och var man hittar dem av Newt Scamander

De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv av Quentin Trimble

Övrig utrustning

1 trollstav eller 1 trollspö

1 kittel (tenn, standardstorlek 2)

1 uppsättning glas- eller kristall-flaskor

1 stjärnkikare

1 mässingsvåg

Elever får även ta med sig en uggla eller en katt eller en padda.

FÖRÄDRAR ERINRAS OM ATT FÖRSTAÅRSELEVER INTE FÅR HA EGNA KVASTKÄPPAR.

Jillian höjde ögonbrynen när hon läste den sista meningen. Hon hade flugit på kvastkäppar sen hon var 6 år gammal, skulle man helt plötsligt inte få göra det längre? Det hade ju kommit en helt nu kvast också, som alla vill köpa: Nimbus tvåtusen, den bästa kvasten någonsin. Men hon ville ju inte bryta mot en regel det första hon gör..

En liten stund senare när Draco och Jillian var helt inne i sin lek ”Dumbledore spöar Grindelwald” som gick ut på att den ena slår den andra med en pinne (som ska se ut som en trollstav) och den andra skriker ”Jag ger upp”, ropade Narcissa Malfoy (Dracos mamma) att det var frukost. Draco slutade då jaga Jillian med sin pinne och skyndade iväg mot matbordet. Jillian reste sig upp och sopade av dammet från sina kläder, hon hatade ”Dumbledore spöar Grindelwald” som Draco kommit på. Det ända den gick ut på var att Draco skulle få slå henne.

”Breven kom idag.” sa Draco till sin mamma när Jillian satte sig på sin plats. Narcissa bara nickade som svar, hon hade också gått på Hogwarts, och det hade hans pappa och Jillians mamma och pappa också. ”Jillian fick inget” sa han sen och log mot Jillian.

”Va?” sa Narcissa, men det var Jillian som svarade,

”Han ljuger.” sa hon och fiskade upp brevet ur fickan.

”Det står säkert att du inte fick någon plats, Hogwarts är för litet för den tjocka skalle.” sa Draco och log elakt.

Jillian kastade sig över matbordet och försökte strypa honom, men en osynlig kraft fick dem att flyga ifrån varandra. Lucius Malfoy hade just kommit in i rummet, och han stod med staven i högsta hugg.

”Vad är det som händer?” fräste han och lade ner staven igen.

"Draco sa att jag var tjockskallig” sa Jillian och blängde på alla i rummet.

”Jag sa bara sann...”

”Tyst Draco” sa Narcissa.

Lucius satte sig vid bordet och tittade mot först Draco och sen Jillian. Han höjde snabbt ögonbrynen och började sedan äta sin frukost som husalfen, Dobby, gjort i ordning.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var kapitel 1, 2:an kommer imorgon, hoppas jag, eller om ni har tur, redan idag! Så.. kommentera gärna och säg vad ni tycker! Jag har även en liten grej jag tänkte.. om någon skulle vilja skapa en karaktär till novellen, skriv då.. Ett namn+efternamn, ålder(11-17) och årskurs(1-7), Blodstatus (Renblod,Halvblod eller Mugglarfödd(om ni ska vara renblod får ni vara från ett annat land, för det finns bara en renblodig släkt i England, och Jillian tillhör den)) Skriv (i så fall) vilket land ni kommer ifrån, Sen skriver ni lite personlighet, Snäll eller elak, smart eller korkad, Social eller inte, typ sånt, sen vilket elevhem ni är (Gryffindor, Slytherin, Hufflepuff, eller Ravenclaw). tack för att ni läser <333