Några dagar senare skulle familjen Malfoy (och Jill) åka till London för att handla allt som de behövde till Hogwarts. Jillian försökte desperat dölja blåmärkena hon hade fått igår på armarna när Draco hade lyckats slå till henne med sin pinne, men Draco hade större problem, Jill hade suttit i soffan i vardagsrummet och läst Hogwarts Historia, och Draco hade kommit bakom henne och slagit till henne på armen, men av rena chocken hade Jill slagit till honom på näsan, så den var både blå och gul, och Narcissa vägrade fixa det med magi, för han var inte tillräckligt skadad, och hon tyckte att han fick skylla sig själv. Jillian log åt minnet av hans chockade min när hon slog till honom medan hon satte upp sitt långa mörkbruna hår i en fläta, hon hade aldrig klippt sig, så hennes 11 år gamla hår gick ända ner till midjan.

En stund senare vandrade de in på baren Läckande Kitteln, som var ingången till Diagongränden där de skulle köpa alla sakerna. Jill höll sin lista i handen.

”Vad ska vi köpa först?” frågade hon Narcissa.

”Vi köper Uniformerna först, sen böcker” svarade hon kort och gick mot den bakre delen av baren, där en dörr ut på en gränd fanns. Narcissa tog fram sin stav och började räkna tegelstenarna på den högra sidan av väggen. Sedan slog hon till en av tegelstenarna med staven, och så började en liten öppning komma fram, och plötsligt kunde man se en lång kullerstensgata, kantad med massa affärer.

Lucius var inte med, han var tvungen att gå på ett möte på trolldomsministeriet, han var mycket inflytelserik där, och var nästan alltid med på stora möten.

”Får jag köpa sakerna själv?” frågade Jillian försiktigt, och tittade frågande upp på Narcissa.

”Men vi måste gå till Gringotts först i så fall.” svarade hon. Gringotts var trollkarlsbanken, och det sades att om man försöker bryta sig in där, kan man inte komma ut igen.

”Kan vi inte göra det då? Jag vill använda mina egna pengar.”

”Jaja, jag måste ändå ta ut mer pengar till mig själv” sa hon och började gå längs kullerstensgatan, mot den stora marmorbyggnaden i slutet av den.

När de kom fram tog Narcissa fram en liten nyckel och räckte den till Jillian.

”Du behöver bara ge dem den här, så hjälper de dig.” sa hon och visade Jillian in i byggnaden. Innanför dörrarna fanns ett nytt par dörrar av silver, det var ord ingraverade på dem:

Träd in här, främling, men ge akt uppå

Det straff en syndig girighet kan få,

Ty den som något tar, men ej förtjänat det,

Får ytterst dyrt betala för sin snikenhet,

Så om du söker här, djupt ner vid spårets slut,

En skatt som aldrig nånsin varit din förut,

Tjuv, tag dig i akt, du härmed varnad är,

om mer än bara rikedomar du finner här.

”Läskigt” viskade Jillian tyst, och fortsatte sedan in genom silverdörrarna. Hon befann sig nu i en stor marmorsal, och hundratals svartalfer satt vid långa bänkar och arbetade. Jill hade sätt svartalfer förut, de hade kommit en hem till dem en gång, men ingen ville berätta varför.

Jillian gick fram till en svartalf som såg ut att inte göra någonting.

”Ursäkta?” sa hon försiktigt. Han tittade omedelbart upp på henne och blängde med svarta små ögon.

”Ja?” sa han och spände sina ögon i henne.

”Ehm..” Hon tvekade, det var lite läskigt med svartalfer tyckte hon, de var alltid sura och dystra. ”Jag vill ta ut mina pengar..” sa hon tillslut och sträckte fram nyckeln mot honom. Han tog tag i den och granskade den noggrant.

”Den här vägen då.” sa han och visade Jillian mot en av de hundratals dörrarna som ledde ut ur rummet, Jillian hade väntat sig att det skulle vara ännu mer marmor, så hon blev överaskad när de steg in i en trång stengång upplyst med flammande facklor. På golvet fanns järnvägsspår, så nu förstod varför det hade stått ”Vid spårets slut” i dikten på silver dörrarna. Svartalfen visslade och en liten vagn dök upp i slutet av spåret, när den stannade framför dem sa svartalfen:

”Det kommer att gå fort”

De steg in i den och susade iväg längs spåret, först åkte de bara rakt neråt, men sen åkte de in i en slags labyrint, och vagnen verkade hitta vägen själv, för svartalfen styrde inte. Tillslut stannade den framför en stor silverdörr, som det ännu en gång var något graverat på, det stod: ”Familjen Black's valv”. Jillian visste att det bara fanns två Blacks kvar, det var hon själv och hennes far som var inlåst i Azkaban, trollkarlsfängelset, för att han hade dödat en massa mugglare. Svartalfen låste snabbt upp dörren. När dörren öppnades böljade massa grön rök ut ur rummet, och när röken skingrades flämtade Jillian till: Inuti rummet låg drivor av Guld galleoner, silver siklar och brons knutingar. Hon visste inte att hennes släktingar varit så rika! Hon hade trott att Black familjen levat på Malfoys framgångar, men tydligen inte. Hon tog sin väska och fyllde den med Galleoner, siklar och knutingar, och lämnade lite plats kvar åt det hon skulle köpa sen. I värsta fall fick hon köpa en till väska..

Sedan åkte hon och svartalfen upp till entrén igen. Och när hon gick ut genom dörrarna fick hon syn på en väldigt stor, tjock man, och en liten mager pojke med glasögon.. och ett blixtformat ärr... 

---------------------------------------------------------------------------------------------

Kan ni gissa vem det är? ;P xD